FÄRSERA færse4ra, i Sveal. äv. -e3ra2 (färse´ra Weste), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Ordformer
(farcera (-sera) 1755—1861. färsera 1807 osv.)
Etymologi
[jfr d. farsere, t. farcieren, fr. farcir; av lat. farcire, fullstoppa (jfr FÄRS)]
kok.
1) fylla l. bekläda med (viss) färs; i sht i p. pf. ss. adj. Färsera en stekt fågel. Warg 192(1755). Farcerad charlotte-lök. Sturzen-Becker 1: 189(1861). En färserad oliv. Siwertz Eld. 314(1916). — bildl. Med latin färserade minnesverser. (Cavallin o.) Lysander 90(1861).
