FASCHONABEL faʃ1ωna4bel l. -on- l. -ån-, adj. -ble, -bla; -blare. adv. -T.
Ordformer
(vanl. skrivet fashionabel l. -ble. — -s(ch)io- 1847—1897. -äbel 1847)
Etymologi
[av eng. fashionable, avledn. av fashion (se FASON)]
som (för ögonblicket) är högsta mod, helt modern, på modet, nymodig; stundom övergående i bet.: elegant, gentil, ”snobbig”, ”flott”, ”comme il faut”. Faschonabla badorter, promenadplatser, danser. Pfeiffer(1837). — särsk. i uttr. den faschonabla världen, den förnäma (i societetslivet deltagande) världen. Blanche Våln. 265(1847). Svenskar af den fashionabla verlden. SvT 1852, nr 8, s. 3.
