SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1924  
FASAN fasa4n, sbst.2, m. l. r.; best. -en, vard. äv. (utom i södra Sv.) =; pl. -er.
Ordformer
(fas- (phas-) c. 1580 osv. fass- 1563. fasz- 1702. -an 1619 osv. -ant 16091735. -ian. c. 15801785)
Etymologi
[jfr dan. o. t. fasan, holl. fazant, eng. pheasant, fr. faisan; ytterst av gr. φασιανός, fågel från trakten av floden (o. staden) Phasis i Kolchis. Enl. sagan ha argonauterna fört fasanen från trakten av nämnda flod (stad) till Grekland]
benämning på fåglar tillhörande det i Asien inhemska, artrika fågelsläktet Phasianus Lin.; i sht om arten Phasianus Colchicus Lin., ädelfasan, äv. kallad vanlig fasan. VocLib. avd. 7 (c. 1580). Kramsfoglar, Åkerhöns, Phasaner som plä bäras / På Herrebord och af Krääs-Magar mest förtäras. Spegel GV 206 (1685). Hvita Fasaner äro de raraste. EnfaldNaturforsk. 1: 161 (1769). — jfr GULD-, KUNGS-, RING-, SILVER-, ÄDEL-FASAN m. fl. — särsk. i sg. i koll. anv. l. ss. benämning på maträtt av fasankött. Till middagen bjöds det på fasan. Stekt fasan (med tryffel). Dricka ett glas burgogne till l. på fasanen. Både rapphöns och fasan finnas på godset. Utplantera fasan. Bellman 5: 318 (1772).
Ssgr: A: FASAN-AVEL.
-BUSKE. trädg. busken Lycium barbarum Lin., bocktörne. JönkHushSällskH 1828, s. 36. Lundström Trädg. 2: 145 (1831). Klint 961 (1906).
-FJÄDER. (fassane- 1563. fasiane- 1690) särsk. om stjärtfjädrarna på fasanen använda ss. prydnad o. d. Tre fassane fiedrer, smycket med guld och perler. FörtHertJohLösegend. 1563, s. 29. Fasiane Fiädrar, een rödh een gool, (betecknar) Churland. Rålamb 4: 90 (1690).
-FÅGEL.
1) (†) fasan. Wennerdahl 462 (1748).
2) zool. fågel tillhörande familjen Phasianidæ av hönsfåglarna; i sht i pl. ss. benämning på ifrågavarande familj. 1Brehm 2: 390 (1875).
-GÅRD. [efter t. fasanengarten] inhägnad l. gård inom vilken fasaner uppfödas, fasaneri. Möller 1: 657 (1745).
-HÖNA. Säfström Banquer. Gg 2 b (1754).
-JAKT. SP 1780, s. 1185.
-JÄGARE. särsk.: fasanvaktare. Wikforss 1: 521 (1804).
-KYCKLING.
-KÖTT.
-MÄSTARE. [efter t. fasanenmeister] (numera knappast br.) fasanvaktare. Hahr HbJäg. 513 (1866). SDS 1894, nr 534, s. 3.
-SLÄKTE. zool. benämning på fågelssläktet Phasianus Lin. Nilsson Fauna II. 2: 10 (1858).
-STAM. bestånd av fasaner. —
-STEK.
-SVANS. (i fackspr.) hästsvans slutande i en spets. 2NF 27: 836 (1918).
-TUPP. Kling Spect. Gg 2 a (1735). Om en Fasan-Tupp instänges med några Hönor af vårt gemena Höns-slägte, blir deraf et särdeles slags Fasaner; större och vackrare än de vanlige. EnfaldNaturforsk. 1: 161 (1769).
-VAKTARE. person som har uppsikt över fasanstammen på ett gods o. d. l. som förestår ett fasaneri. Nordforss (1805). Schulthess (1885).
-VÅRDARE. [efter t. fasanenwärter] fasanvaktare. Wikforss 1: 522 (1804).
-ÖRT. [efter t. fasanenkraut] (†) växten Orobus vernus Lin., kråkärter. Nordforss (1805).
B (†): FASANE-FJÄDER, se A.
Avledn.: FASANERI, n. [jfr t. fasanerie] anläggning där fasaner uppfödas i större skala (för att sedan utsläppas i det fria o. jagas). Anlägga ett fasaneri. Gynther ConvHlex. 128 (1846). Nyligen har H:r Baron Blixen-Finecke, på .. Näsbyholm i södra Skåne, låtit anlägga ett större Fasáneri. Nilsson Fauna II. 2: 12 (1858).
Spoiler title
Spoiler content