FILTE?, n.?, anträffat bl. i gen. filtes; l. FILT?, sbst.2 Anm. Swedberg (Schibb. 323) o. Ihre, som icke torde hava känt ordet annat än ss. gen., anföra uppslagsformen filt.
Ordformer
(fi(i)lt(t)es, gen. 1525—1749. fylt(t)es (-is), gen. 1529—1535. filt 1716, 1769)
Etymologi
[fsv. filte?, sv. dial. (Smål.) felt, m., strid, gräl, oväsen; till FILTAS]
(†)
1) omak, förfång, men; i uttr. ligga, vara, bliva osv. ngn l. ngt till filtes. (S. Norrby) liggher nw j siöön riichet och oss tiil fiilttes och stoorth meen. DiplDal. 2: 59(1525). GR 8: 118(1532). Tegel G1 1: 313(1622).
2) kiv, träta. Ihre(1769). särsk. i uttr. lägga sig till filtes med ngn, inlåta sig i ordstrid l. gräl med ngn. Lind 2: 217(1749).
SAOB
