FIMMELSTÅNG fim3el~stoŋ2, l. FIMMERSTÅNG fim3er~, r. l. f.; best. -en; pl. -stänger -stäŋ2er.
Ordformer
(fimber- 1549—1745. fimmer- 1614 osv. fimer- c. 1755—1769. fimur- 1685—c. 1755. fimmel(l)- 1671 osv. fimel- c. 1755—1765. fimbul- c. 1755)
Etymologi
[av baltisk t. fiemerstange; jfr sv. dial. (Nuckö) faimar, skakel]
om var särskild av tvenne var för sig vid framdelen av en vagn l. släde fästa stänger mellan vilka hästen spännes för o. drager: skakel. Tre par fimber stenger. BtFinlH 3: 242(1549). Den ena hästen var ispänd mellan fimmelstängerna, den andra sprang nästan fri. Ahrenberg Män. 6: 133(1914). Anm. Ordet, som numera företrädesvis tillhör folkspråket, missuppfattas ofta ss. varande liktydigt med tistelstång, i vilken bet. det stundom förekommer i litteraturen, t. ex. hos Hedenstierna Jönsson 14(1894).
