[jfr d. folkeret, t. völkerrecht, fr. droit des gens; ytterst av lat. jus gentium]
jur. sammanfattningen av l. vetenskapen om de rättsregler som bestämma de civiliserade staternas inbördes rättsförhållanden, publik internationell rätt. KKD 11: 270(1704). Fångarnes medfart, som aldeles stridde emot Konungens mildhet, krigs-bruk och all folksrätt. Loenbom Stenbock 4: 206(1765). En skriven folkrätt har .. uppkommit i form av traktater och konventioner, som avse en rättslig reglering av staternas förhållanden under krig och fred. BKonvLex.(1924).
Ssgr (jur.): FOLKRÄTTS-BROTT. brott mot folkrätten. Preussens folkrättsbrott mot Schleswig-Holstein. AB 1900, nr 56, s. 3. —
-KRÄNKNING. —
-LÄRD, p. adj. Folkrättslärda auktoriteters vetenskapliga undersökningar. SD(L) 1904, nr 241, s. 1.i substantivisk anv. En engelsk folkrättslärd. Hildebrand Folk 72(1915). —
-STRIDIG. stridande mot folkrätten. Kretas pacifikation hotas genom Greklands folkrättsstridiga uppträdande. SD 1897, nr 87, s. 5. —
-VIDRIG. folkrättstridig. Ett krig, som föres med användande af folkrättsvidriga medel. NF 7: 753(1883).
Avledn.: FOLKRÄTTSLIG, adj. jur. Reglera de yttre folkrättsliga förhållandena. Bolin Statsl. 2: 113(1871). Småstaten kan .. tack vare sin folkrättsligt reglerade neutralitetsplikt genom en krigets slump bli skyldig att föra krig. Steffen Krig 4: 212(1917).
