publicerad: 1935
KALMUCK kalmuk4, förr äv. KALMUK l. (anträffat bl. i bet. 1) KALMUNK l. KALMYK, i bet. 1 m.||ig., i bet. 2 r. l. m. (Sundén 1885 osv.) l. n. (AJourn. 1814, nr 291, s. 2, osv.); best. -en, ss. n. -et; pl. (i bet. 1, ävensom i bet. 2, om olika slag av ”kalmuck”) -er (Barckhusen Cotossichin 42 (1669; i bet. 1), Hoppe (1892; i bet. 1 o. 2) osv.) ((†) -ar (i bet. 1) HH 24: 103 (1708), BtHforsH 2: 39 (1789); -or (i bet. 1) KKD 3: 124 (c. 1710), Därs. 140).
Ordformer
(kal- (cal-) 1669 osv. kall- (call-) 1669—1841. -mock 1848. -mouck 1821—1902. -muck 1708 osv. -muk 1709—1886. -mun(c)k 1669—1789. -myk 1864)
Etymologi
[jfr sv. dial. (Finl.) kal(l)munk, kalvmunk (i bet. 1), d. kalmuk (i bet. 1, 2 c, d), t. kalmuck (i bet. 1 o. i sht i bet. 2 c), kalmück (i bet. 1), eng. kalmuck (i bet. 1, 2 c), fr. kalmouk, calmouck (i bet. 1, 2 c); ytterst av turk. qalmaq, turkstammarnas benämning på kalmuckerna. Formen kalmunk är en förvrängning med anslutning av senare stavelsen till MUNK, klosterbroder. — Jfr KALMUCKISK]
1) individ av en i Centralasien o. sydöstra Ryssland levande grupp av (nomad)folk som utgör den västmongoliska folkgruppen; jfr OJRAT. Barckhusen Cotossichin 42 (1669). D. 2 Ianuarij 1708 giorde .. Cossakarna medh en stoor hoop Callmuckor allarm på oss (dvs. svenska armén). KKD 3: 124 (c. 1710). Några streckögade kalmoucker med gult ansigtskinn. Arsenius MannKläd. 222 (1902). Till religionen äro kalmuckerna (i huvudsak) lamaister. SvUppslB (1933). — särsk. (†) i överförd anv., om barbarisk l. ohyfsad person, barbar, vilde. För några år sedan var vår fattiga Vitterhet .. tyranniserad af en liten liflig Calmuck. Thorild 3: 105 (1791; om Kellgren, möjl. med hänsyftning på hans tidigare vistelse i Finl.). Blanche FlStadsg. 354 (1847).
2) (i fackspr.) om vissa skinn- o. tygsorter.
a) (numera knappast br.) (svart) astrakanskt (sibiriskt) lammskinn (urspr. o. eg. bl. om dylikt skinn som för beredning behandlats av kalmucker), astrakan (se ASTRAKAN, sbst.1). Pfeiffer (1837). 1. större Siberiskt Lamskin eller Callmuck. BoupptVäxjö 1841. Sju bröstremsor af kalmuk (på klänningen). Strindberg NRik. 160 (1882); möjl. till b. WoJ (1891).
c) i sht till överplagg användt, tjockt, starkt valkat ylletyg med långhårig yta (urspr. liknande det tjocka, ulliga tyg som kalmuckerna använda till överplagg); doffel. En bal gröfre kläde eller så kalladt Kallmuck. AJourn. 1814, nr 291, s. 2. ConvLex. (1821). Doffel eller Calmuck (hör till de varor som äro belagda med tull). TaxaTullafg. 2/12 1824, s. 9. Almström Handelsv. 469 (1845). Kjellin (1927).
Ssgr: A: (1) KALMUCK-AGAT. (†) miner. o. handel. opal med pärlemorglans av gul- l. rödaktig färgskiftning (av kalmuckerna använd för förfärdigande av små kärl o. amuletter), pärlemoropal. JournManuf. 4: 130 (1834). Åstrand 2: 146 (1855). —
-BRÄM. (kalmuck- 1859 osv. kalmucks- 1895) (i fackspr.) till 2 b, i sht förr äv. till 2 a. 2 sexhörniga (mössor) med kalmuck bräm. BoupptVäxjö 1859. AB(L) 1895, nr 261, s. 4. Östergren (1929). —
(2 a) -FODER. (kalmucks- 1808) (i fackspr., numera knappast br.) pälsfoder av astrakan. DA 1808, nr 29, Bih. s. 2. —
(1) -HÄST. (kalmuck- 1886 osv. kalmucks- 1711) häst av den ras som brukat användas av kalmuckerna. HC12H 2: 153 (1711). Wrangel HbHästv. 1271 (1886). —
(2) -KAPPA. (kalmucks- 1828—1841)
1) (†) till 2 a: kappa med foder av astrakanskinn. En simpel, icke så litet brukad och nött kalmukskappa eller ”tulubb”, som de kallas när de hänga på gubbar. Knorring Skizz. I. 2: 124 (1841).
(jfr 2 a) -SKINN. (i fackspr., numera knappast br.) LdVBl. 1836, nr 47, s. 4. BtRiksdP 1874, V. 1: nr 6, s. 4. —
(1) -STAM. —
B (numera föga br.): KALMUCKS-BRÄM, -FODER, -HÄST, -KAPPA, se A.
Spoiler title
Spoiler content