SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1935  
KALMUS kal4mus, r. l. m.; best. -en; förr äv. KALAMUS, r. l. m.; förr äv. (anträffat bl. ss. första ssgsled) KALMUNDS.
Ordformer
(kala- (cala-) 1538—1891. kall- (call-) 1637—1855. kal- (cal-) 1541 osv. -mes 1613. -mos 1538—1541. -mus 1536 osv. -muss (-musz) 1640—1785. -much 1634 (: kalmuch watn). calmunds 1642 (: Calmundz Ört))
Etymologi
[jfr t. kalmus, eng. calamus, av lat. calamus, strå, halm, rör, skrivrör, av gr. κάλαμος, besläktat med lat. culmus, halmstrå, o. HALM. — Jfr KALMAR (bläckfisk), KALMEUSER]
1) i sht bot. den till fanerogamfamiljen Araceæ hörande, till Sv. ss. läkemedelsväxt (trol. i början av nyare tiden) införda, numera ss. förvildad i landets mellersta o. södra delar växande örten Acorus calamus Lin., av vars rotstock drogen kalmusrot erhålles, kalmusört; äv. koll. VarRerV 31 (1538). Calmus växte här (dvs. i Farhult) i otrolig myckenhet. Linné Sk. 330 (1751). Roten af Calmus .. är aromatisk och i följe deraf värmande och magstärkande. Regnér Begr. 2: 118 (1807). I sänken och sumphål stodo kalmus och vass tätt som en ungskog. Wester Reymont Bönd. 4: 176 (1924).
2) i sht farm. o. tekn. kalmusörtens rotstock, vilken innehåller en eterisk olja (”kalmusolja”) som ger den en karakteristisk, aromatisk lukt o. smak o. vilken (längdkluven l. skuren i bitar o. torkad) användes ss. drog, ävensom för tekniska ändamål (likörberedning o. d.), kalmusrot. TullbSthm 1536, s. 132 b. Tagh tigh alrabesta specerij, .. Myrrham .. och Caneel .. och Calamus. 2Mos. 30: 23 (Bib. 1541; Bib. 1917: kalmus). Leufvenmark Vin. 1: 93 (1869). Juhlin-Dannfelt (1886). — särsk. (†) i uttr. (in)syltad kalmus, (i bitar skuren o.) i socker inkokt (kanderad) kalmusrot, i sht förr använd ss. läkemedel (o. njutningsmedel). TullbSthm 17/4 1548. ApotT 1698, s. 14.
3) (†) den till familjen Iridaceæ hörande växten Iris pseudacorus Lin., vilken före blomningen liknar kalmus (i bet. 1) o. vars rotstock tidigare användts i medicinen; i sht i uttr. vild l. oäkta l. inländsk kalmus. Linc. (1640; under acorum). Wallenius Proj. A 8 a (1682). Bromelius Chl. 2 (1694). Synnerberg 2: 178 (1815).
Ssgr (i allm. till 2): KALMUS-DROPPAR, pl. farm. kalmustinktur. Lindgren Läkem. (1891, 1902). Anm. I folkligt spr. förekommer denna ssg ngn gg med formen kalmardroppar; jfr -ROT anm. Lindgren Läkem. (1891). —
-EXTRAKT. (förr) farm. ApotT 1698, s. O 2 b. Därs. 1739, s. F 7 a. —
-LATVERG. [jfr ä. t. calmuslatwerg] (†) farm. av kalmusrot beredt, mosformigt läkemedel (”latverg”). ApotT 1698, s. O 2 b. Därs. 1739, s. 22. —
-LIKÖR. handel. LdVBl. 1830, nr 13, s. 4. Den kryddartadt smakande kalmuslikören. 2NF 13: 690 (1910). —
-OLJA, r. l. f. [jfr t. kalmusöl] farm. o. tekn. Berzelius Kemi 4: 409 (1827). 3NF 11: 193 (1929). Anm. I folkligt spr. förekommer denna ssg ngn gg med formen kalmarolja; jfr -ROT anm. Lindgren Läkem. (1891). —
(1) -ROT. [jfr t. kalmuswurzel]
1) i sht farm. o. tekn. = KALMUS 2. Berchelt PestOrs. E 1 a (1589). Kanderad .. kalmusrot är af många omtyckt såsom magstärkande medel. (Ekenberg o.) Landin (1892); jfr KALMUS 2 slutet.
2) i sht bot. = KALMUS 1. Franckenius Spec. A 2 b (1659). 3NF (1929). Anm. I folkligt spr. förekommer denna ssg äv. med formerna kalmerot, kalma(r)rot, kalmarerot. [sv. dial. kalmerot, kalmarerot. Formen kalmerot utgår trol. från lat. gen. sg. calami i drogens lat. namn radix calami, formerna kalma(r)rot, kalmarerot bero sannol. på anslutning till stadsnamnet Kalmar] Retzius FlOec. 15 (1806: Kalmerot. Kalmarerot). Pontén Fl. 65 (1847: Kalmarot). Fries Ordb. 53 (c. 1870: Kalmarerot). Lindgren Läkem. (1891, 1902: Kalmarrot). —
-TINKTUR. farm. AHB 57: 83 (1871). Lindgren Läkem. (1902). —
-VATTEN. (†) farm. dekokt på kalmusrot. BtÅboH I. 6: 197 (1634). ApotT 1739, s. 3. —
(jfr 1) -ÖRT. bot. = KALMUS 1. Månsson Åderlåt. 57 (1642: Calmundz Ört). Henriksson Hledn. 53 (1890).
Spoiler title
Spoiler content