KOFFERNAGEL kof3er~na2gel, förr äv. KOMFERNAGEL l. KONFERNAGEL, r. l. m.; best. -n; pl. -glar.
Ordformer
(förr äv. skrivet co-. koffer- (co-) 1765 osv. komfer- 1803—1893. konfer- (co-) 1798—1887. kopher- (co-) 1756. kopfer- 1691. kåp för- 1691. kåppfer- 1691)
Etymologi
[jfr d. kofilnagle, ä. d. koffer-, koffert-, koffinnagle; av mnt. koviliennagel m. fl. former, liksom holl. karvielnagel en ssg vars senare led är nt. o. holl. nagel, spik, plugg (se NAGEL), o. vars förra led utgår från span. cabilla l. port. cavilha, tapp, plugg, koffernagel, av lat. clavicula, liten plugg, tapp, eg. diminutivbildning till clavus, plugg, spik, l. möjl. till det därmed besläktade clavis, nyckel (se KLAV)]
sjöt. pinne (av trä l. metall) fäst i en ”nagelbänk” vid mast l. reling för fastgörande av tågända. Rålamb 10: 21 (1691). Tampen fastgjordes vid en koffernagel i räcket på halvdäck. Mörne ÄventV 24 (1929).
