SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1936  
KOFTA kof3ta2, r. l. f.; best. -an; pl. -or (förr stundom äv. att hänföra till sg. koft, jfr anm. nedan) ((†) -er (äv. att hänföra till sg. koft, jfr anm. nedan) VästerbHandl(KamArk.) 1594, nr 3 (1593), Girs E14 10 (c. 1630)); äv. (numera bl. starkt bygdemålsfärgat i bet. 1, förr äv. i bet. 2, 3) KOFT kof4t, r. l. m.; best. -en; pl. -ar (BoupptSthm 31/3 1671, Bil., 1MinnNordM III. 1: 3 (1881)) ((†) -er, -or, se ovan samt anm. nedan). Anm. Botin SvSpr. 77 (1777) angiver för sg. koft pl. -ar, vartill GAdlerbeth (1787) i SAD 1: 463 anmärker att pl.-ändelsen bör vara -er. Enligt Moberg Gr. 192 (1815) har sg. koft pl. -or i likhet med sg. kofta.
Ordformer
(gåfft (ConsAcAboP 3: 109 (1666; i bet. 1)). kof(f)t 16661881. kof(f)ta (kåf(f)ta, cofta) c. 1635 osv. kofte (kåffte) (i bet. 1) 15971599. koffter, pl. 1593 (i bet. 1))
Etymologi
[jfr sv. dial. koft (i bet. 1), d. kofte, överplagg för män (långrock o. d.) o. kvinnor (jacka med skört), nor. kufta, vidt överplagg, reskappa, blus; jfr äv. ry. kofta, tröja, jacka, lap. kaptē, gakte m. fl. former; sidoform till KAFTAN]
— jfr BLÅ-, BORDALU-, DRÄLLS-, FLANELLS-, KAMLOTT-, KATTUNS-, LÅNG-, SAMMETS-, SIDEN-, SIDENTYGS-, VADMALS-KOFT(A) m. fl.
1) benämning på olika, i allm. till mansdräkten hörande, framtill öppna, ofta långa o. vida o. (i fråga om inhemska förh.) med ärmar försedda överplagg; kaftan (se d. o. 1, 2); kappa (se KAPPA, sbst.1 1 b); numera bl. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om till folkdräkten i vissa trakter hörande, lång livrock. VästerbHandl(KamArk.) 1594, nr 3 (1593; om till lappdräkten hörande kolt). Tå Konungen (dvs. E. XIV) war krönter och vpstijgen på Thronen, stälte sigh the tree Herrarne .. fram, klädde i långa Koffter aff Hwijt Dammersk. Girs E14 10 (c. 1630). Thet (är) nödigt at skaffa honom en kofft eller kappa. Rudbeck Samolad 42 (1701). (Bröderna Helge o. Hroar) voro altid klädde i gemena långa råckar eller kåfftar. Björner Hrolf 8 (1737; isl. orig.: kuflum). 1MinnNordM III. 1: 3 (1881; om till mansdräkten i Delsbo hörande lång rock). — jfr LÅNG-, MANFOLKS-, MANS-, SJÖ-, STÖP-KOFT(A) m. fl.
2) (†) = KAFTAN 3 a. KyrkohÅ 1914, s. 202 (1643). En Präst fick en puff, så at .. ölet (spilldes) på koften. Dalin Arg. 1: 72 (1733, 1754). Rhyzelius Ant. 75 (c. 1750). UrFinlH 43 (1812).
3) om vissa för kvinnor avsedda, sydda, framtill öppna överplagg; utom i ssgn KAM-KOFTA numera bl. (i vissa trakter) om ett i sht förr användt, relativt kort (åtsittande) plagg (vanl. med skört) avsett att användas till kjol (av samma tyg); jfr JACKA, JACKETT 2. 1 .. lijten Stackot Kofft vthaf SijdenTurssnell med Halffarmar dher till. BoupptSthm 1674, s. 26 b (1672). Kåfter, längre eller kårtare, rynkte eller orynkte, med långa eller kårta armar, samt små helskurna kåftor. PH 2: 943 (1732). En ung qvinna i .. tätt åtsittande koft af .. kalfskinn. Topelius Fält. 1: 292 (1853). Sömnadsb. 442 (1915; om kort ytterplagg). SvRokoko 40 (1924). Kyrkstassen var på, de svarta klänningarna och koftorna och silkesschaletterna. Oterdahl En 181 (1927). — särsk. (†) i förb. koft(a) och kjol l. stubb, om klänningsliv o. kjol ss. tillsammans utgörande kvinnodräkt. Schönberg NatKlädedr. 11 (1773). Se där dansar Flickan, / I sin rosenröda Koft och Kiol. Bellman (SVS) 1: 208 (c. 1775, 1790). En Drake i mitt hus jag har, / .. En Belzebub / I koft och stubb. Envallsson Pig. 10 (1781). särsk. i överförd anv., ss. nedsättande benämning på kvinna, ”kjoltyg” (se d. o. 2); anträffat bl. ss. koll. Det är intet koft och kjortel som regerar, när Hufvudet kan brukas. Lagerbring 1Hist. 4: 561 (1783).
4) (vanl. av ullgarn) stickad l. av trikå o. d. sydd, framtill öppen tröja med ärmar, avsedd att (ss. skydd mot kyla) användas av kvinnor l. barn över den egentliga dräkten. Berg Handarb. 105 (1874). (Hon hade) inbyltad i alla sina koftor och schalar krupit undan i ett hörn. Siwertz Sel. 2: 230 (1920). — jfr KAMELHÅRS-, STICK-, STRAND-, YLLE-KOFTA m. fl.
Ssgr: A: (3) KOFT-LIV. (i sht förr) klänningsliv i form av en ”kofta”. Hubendick FlickLek. 240 (1879). Hela sidendräkter, bestående av koftliv och kjolar. Erixon Södermanl. 54 (1924; i fråga om ä. förh.).
(1) -ROCK. (†) 1. st. Nattråck 1. st. koftråck gam(ma)l. BoupptVäxjö 1741. BoupptRasbo 1754.
(1, 3) -TRÖJA. (koft- 1862. kofta- 1650) (†) tröja liknande en ”kofta”. BoupptSthm 28/11 1650. BoupptVäxjö 1862.
B (†): KOFTA-TRÖJA, se A.
Spoiler title