[jfr ä. d. kulle (pl. kuller), kolver, pl., d. kuller, nor. kolga (kolja); trol. till ett samnord. adj. kolugr, kolsvart, avledn. av KOL, sbst.1 (i så fall efter de båda för koljan karakteristiska svartaktiga fläckarna (en på vardera sidan))]
1) den till torsksläktet hörande fisken Gadus æglefinus Lin.; äv. ss. ämnesnamn. Ett kilo kolja. Kokt kolja. G1R 7: 249(1531). (Han hade) låffuatt honum spannemåll ighen (för fisken) .. för en tunna kulier 7 1/2 skepp[er]. SkrGbgJub. 6: 8(1587). Gratinerad kolja på fat. Högstedt KokB 110(1920). 4Brehm 12: 66(1929).
2) i utvidgad anv., om vissa fiskar som uppfattats ss. liknande koljan (i bet. 1); ss. senare led i ssgr. — jfr BÄRG-,GLYS-KOLJA.
