SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1939  
LEJONINNA läj1onin3a2, äv. (numera bl. ngn gg i vitter stil) LEJINNA läjin3a2, förr äv. LEJNINNA, f. l. r.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(lejinna (lei(i)n-na, leyinna) 15381891. lejninna (ley-) 1712c. 1755. lejoninna (lei(j)-, ley-) 1640 osv.)
Etymologi
[fsv. leena, leona; jfr d. løvinde, t. löwin, lat. leæna, lea, gr. λέαινα; femininbildning till LEJON]
1) (numera nästan bl. i icke fackmässigt spr., i sht i högre stil) lejonhona. VarRerV 52 (1538). Job 4: 11 (Bib. 1917).
2) (mindre br.) i bildl. anv. av 1, om kvinna som i ngt avseende (i sht i sällskapslivet) intager en ledande ställning; jfr LEJON 1 b δ. Johansson HomIl. 21: 483 (1848). Till bordsdam hade han en av lejoninnorna i stadens plutokratiska societet. Upsala(A) 1924, nr 59, s. 5.
Spoiler title
Spoiler content