publicerad: 1977
SLINT slin4t, sbst.2, i bet. 1 r. l. m., i bet. 2 oböjl. (Anm. I WoJ (1891) uppges ordet i bet. 2 vara n.); förr äv. (i bet. 2 b) SLINTE, sbst.
Ordformer
(slint 1829 osv. slinte c. 1700)
Etymologi
[sv. dial. slå slint; vbalsbst. till SLINTA; jfr äv. sv. dial. slå slänt (Hof DialVg. 263 (1772)); med avs. på formen slinte jfr sv. dial. slå slänte]
1) (numera föga br.) motsv. SLINTA 1—3: slintande, slintning; äv. konkretare, om slag som slinter; äv. bildl. Tullberg ÖversSvRättskr. 7 (1841; bildl.). Om slagträdet (i kricket) träffar bollen snedt, så att denna går åt sidan eller ”slinter”, så kallas detta för en ”slint”. Balck Idr. 1: 151 (1886).
a) (ngt vard.) i uttr. slå slint, om person: slå med ett redskap så att det slinter, slå miste; äv. oeg., om tunga: slinta (mot gommen vid tal); i sht mer l. mindre bildl., om ngt sakligt: (visa sig) vara fel(aktig); inte leda till avsett l. väntat resultat l. avsedd l. väntad utgång, misslyckas, svika förväntningarna, gå om intet, slå fel (se d. o. II c β), klicka (se KLICKA, v.1 4); äv. opers.; jfr SLINTA 5 b. Försöket, experimentet slog slint. Alla beräkningar har slagit slint. Fisket slog slint i år. Försök smickra honom — det slår aldrig slint! Hon (dvs. människan) hoppas, efter döden, mat få gratis, / Om annat ej, åtminstone potatis. / Men det slår slint, det ser jag tydligt nu, / Och jag får svälta här ihjel, uhu! Braun Carol. 30 (1844). Nyblom Hum. 6 (1874; om tunga). Flera kilar hade redan slagits ur maskinen, då en af arbetarne slog slint, hvarvid (osv.). SD(L) 1895, nr 307, s. 9. Med briljant humör svänger .. (Strindberg) gisslet, som ofta träffar men ock ofta slår slint. (Schück o.) Warburg 2LittH IV. 2: 462 (1916). Hedvig .. ja där fick han väl också försöka (låna pengar), om allt annat slog slint. Siwertz Sel. 2: 85 (1920). När ripan avtog och höskördarna jämte potatisen i samma veva råkade slå slint, då (osv.). Rosendahl Lojäg. 207 (1956). Gymnasiestadgans anvisning, att eleven skall läras att med egna ord referera en framställning har .. slagit slint. Nyberg i 3SAH LXXVIII. 1: 19 (1970). — särsk.
β) om jämförelse o. d.: halta (se HALTA, v.2 2 f). DN(A) 1933, nr 313, s. 4. SvD(B) 1946, nr 109, s. 4.
b) (†) i uttr. slå i slinte, gå i slint, bildl.: slå slint (se a). Runius (SVS) 2: 7 (c. 1700: slinte). Denna småaktiga oppositionsrörelse i Ståndet gick i slint. Geijer Brev 252 (1829).
c) (mera tillf.) i uttr. bringa ngt på slint, bildl., i fråga om moral: bringa ngt ut på det sluttande planet (se PLAN, sbst.1 I 5 a β), få ngt på glid; jfr FALL II 9. (En park) med tjusiga krypin, som kunde fresta / Antonius att kyssa själva Vesta / och bringa hennes stadighet på slint. Stangenberg SkämtJaktd. 72 (1931).
d) (numera föga br.) i uttr. hugga slint, bildl.: ta fel, göra fel, göra ett misstag, missräkna sig. CVAStrandberg 5: 149 (1862).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content