SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 2007  
TRIBUS tri4bus, r. l. m.; pl. =.
Etymologi
[jfr t. tribus, fr. tribu (pl. tribus); ytterst av lat. tribus, (folk)stam, rote, distrikt, av ovisst ursprung. — Jfr TRIBALISM, TRIBUERA, TRIBUN, sbst.1]
1) (folk)stam, (folk)grupp; särsk. (o. numera bl.) om var o. en av (de administrativt l. territoriellt avgränsade) folkgrupperna i antikens Rom. Eberhardt AllmH 2: 359 (1768). (Han) kallar samma tribus af Perus ur-invånare huanca. Retzius EthnolSkr. 78 (1847). Av utslagsgivande vikt i det romerska samhällslivet blev det, att det plebejska folket, samlat efter tribus till de s. k. Comitia Tributa .. började fatta beslut och giva uttryck åt sin vilja. Almquist VärldH II. 1: 456 (1931).
2) zool. o. bot. om (vid biologisk klassifikation icke obligatorisk) kategori i den zoologiska o. botaniska systematiken (mellan familj (se d. o. 4) o. släkte (se SLÄKTE, sbst.2 4 a)). Det vore önskligt, att botanisterna .. som publicerar ett namn, tydligt angifver, till hvilken grupp han hänför detsamma, om han dermed förstår en familj, en tribus, ett slägte, en sektion, en art eller en varietet. BotN 1868, s. 93. Hästantiloper .. förs till underfamiljen gräsätande antiloper och till en egen tribus, Hippotragi’ni. NE 9: 281 (1992).
Spoiler title
Spoiler content