SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1893  
ABDIKATION ab1dikatʃω4n l. -aʃ-, äfv. abdik1-, r. (f. Rydqvist); best. -en; pl. -er.
Etymologi
[af t. o. fr. abdication, lat. abdicatio]
vbalsbst. af ABDIKERA. RARP V. 1: 175 (1654). Trolle-Wachtmeister 1: 194 (1809). — äfv. = ABDIKATIONS-AKT 1. Abdicationen i Ubsala anno 1654. RARP 8: 141 (1660).
Ssgr: ABDIKATIONS-AKT1003~ l. 0103~2.
1) högtidlig förrättning, hvarigenom ngn afsäger sig regeringen. RARP V. 1: 232 (1654). Dalin (1850).
2) dokument, hvarigenom ngn afsäger sig regeringen. Lagerbring Hist. 3: 108 (1778). Dalin (1850).
-BREF. (†) = ABDIKATIONSAKT 2. RARP V. 1: 233 (1654).
Spoiler title
Spoiler content