SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1893  
ABRAKADABRA a4bra kada4bra l. 10040 l. 10032, äfv. ab1-, n.; best. -at (föga br.).
Etymologi
[af t., fr. o. lat. abracadabra, ett från 2:a årh. e. Kr. uppvisbart ord, hvilket, när det bars som amulett, med bokstäfverna skrifna i trekant, ansågs hafva magisk kraft att förekomma sjukdomar o. annat ondt]
1) brukadt ss. (obegriplig) trollformel. Den vidunderliga best / .. ropte: öfver alla land / abrakadabra, eld och brand! A. G. Silfverstolpe Skald. 227 (1801, 1814).
2) osammanhängande, meningslösa ord. Åström i LBÄ 14—15: 15 (1798). Hans verser .. skulle .. ansetts för abrakadabra och han sjelf för en vanvetting. Atterbom Minnest. 2: 89 (1847). Rydberg Vap. 87, 364 (1891).
Spoiler title