SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
ABSORBERA ap1sorbe4ra l. -e3ra2, l. ab1-, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING, ABSORPTION -pʃω4n.
Etymologi
[af t. absorbieren, fr. absorber, lat. absorbere]
uppsuga, uppsluka. Biurman 98 (1729). — särsk.
1) fys., kem., fysiol. uppsuga, insuga, taga till sig (i sht ett flytande l. gasformigt ämne). GT 1788, nr 6, s. 3. Af kol absorberas det (glas af kromoxid med soda). Berzelius Blåsr. 92 (1820). Black uppger, att (mangan-metall) .. skulle kunna absorbera qväfve. Dens. Kemi 2: 724 (1812, 1822). Alla ämnen, som vexterna skola absorbera, måste i .. (vattnet) vara upplöste. Fries Utfl. 1: 285 (1843). Absorberande medel, sådana, som insuga, neutralisera någon syra. Syrbrytande har man försökt såsom öfversättning. Collin (1847). fys. upptaga, taga till sig (ljus l. värme). Fock 492 (1861). När ljusstrålar falla på en kropp och intränga i dess inre, går alltid en del ljus förloradt. Detta säges vara absorberadt. Rubenson i NF 1: 61 (1875). Kimrök absorberar nästan fullständigt allt det värme, som faller derpå. Därs. 63. — jfr LJUS-, VÄRME-ABSORPTION.
2) bildl. uppsluka; (fullständigt) upptaga l. sysselsätta. Grefve F ... är absorberad af sin passion för RiksRådinnan R. Geijer Gust. pap. 1: 82 (efter yttrande af Gustaf iii 1768). Folket, hvars krafter förnämligast absorberas af omsorgen för lifvets fysiska behof. Bolin 2: 330 (1871). (Lapparna äro) ökade, oaktadt absorbtion i den öfriga folkmassan. Düben Lappl. 399 (1873).
Ssgr (till 1): ABSORPTIONS-FÖRMÅGA103~020. —
-LAGER~20, under kompost. Arrhenius Jordbr. 1: 232 (1862).
Spoiler title