SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1893  
ABSOLVERA ap1solve4ra l. -e3ra2, l. ab1-, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING, ABSOLUTION (se d. o.).
Etymologi
[af t. absolvieren, lat. absolvere]
1) aflösa, å Guds vägnar försäkra (ngn) om syndernas förlåtelse. (En ond präst) absolverar eller aflöser them som liggia uthi uppenbara laster och giöra ingen bättringh. Rudbeckius Kon. reg. 338 (1617). Sahlstedt (1769). Dalin (1850).
2) (†) med iakttagande af vissa coremonier uppflytta (ngn) från de yngres underordnade klass (bland studenter). Sundblad Ups. 32 (1884). se för öfr. ABSOLUTIONS-ÖL. — jfr DEPONERA.
3) bringa till slut, afsluta, fullborda, genomgå. Absolvera sina studier. Absolvera examen. I Femte Classen .. Twänne Eclogæ Virgilii absolveras åhrligen. Förordn. ang. .. scholar 1693, s. B 2 a. Att .. (professorn) på 3 a 4 år, kan absolvera sin (föreläsnings-)cours. Consist. ac. i Ups. betänk. om inform.-verket 68 (1769). Efter absolverad akademisk grad. Læstadius 425 (1831). — afsluta, affärda, expediera. Supen och smörgåsen äro redan absolverade .. (man) sysselsätter sig med första rätten. Palmær 162 (1848).
Ssgr (till 1): ABSOLVERINGS-FORM1030~2. Murenius 21 (1637).
-FORMEL~20.
Spoiler title