SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
ADPERTINENS ad1pärtinän4s l. adpär1-, äfv. -ær1- (app- Sahlstedt (1769); NF (1875)), r. (jfr Rabenius Kam. § 73 (1825, 1832)) l. n. (Ahlman (1883)); best. -en l. -et; pl. -enser Rabenius §§ 83, 84; NF; -entier- än4tsier Sahlstedt (1769); Dalin (1850).
Etymologi
[af lat. ad- l. appertinens, p. pr. af -tinere]
jur. tillbehör; underlydande lägenhet l. egolott l. område. Sahlstedt (1769). Rabenius Kam. §§ 73, 83, 84 (1825, 1832). De ekensparriska gårdarne och adpertinentierna i Skåne. Almqvist Am. Hilln. 1: 238 (1840). Hemmanet med alla dess a(dpertinens)er. Sv.-fin. lagt. (1883).
Spoiler title