AFKRÖKA a3v~krø2ka, v. -er, -te, -t, -t. vbalsbst. -ANDE, -NING.
1) (föga br.) tr.: gm krökning bryta lös l. bort. Afkröka .. losbiegen. Sv. o. t. handlex. (1851, 1872).
2) (föga br.) tr.: gm krökning bryta i tu. Dalin (1850). Kindblad (1867).
3) [jfr t. abkrümmen] (föga br.) intr., om väg l. linje: göra en krökning, vika af. Vid vägens a(fkrökning). Dalin (1850).
