AFRUTTNA a3v~rut2na, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[jfr d. afraadne; jfr äfv. nnt. afrotten, ä. t. abrotten o. fsv. afrotin, adj.]
gå af l. falla af l. aflägsnas i följd af förruttnelse; ruttna bort. Det understa hvarfvet af (sparrisroten) .. afrutnar. Lundberg Träg. 43(1754, 1780). Et band .. tilbindes så hårdt (kring fingret), at .. leden afrutnar. Ödmann Hunt. 156(1797). Brunius Gotl. k. 1: 122(1864). — jfr RUTTNA AF.
