AFTIMRA a3v~tim2ra, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
— jfr TIMRA AF.
1) (föga br.) gm timrande afskilja. Dedolare. Aftimra. Ekblad (1764). Abzimmern .. aftimra, afhugga med timmeryxan eller spånta. Deleen (1836).
2) (†) afstänga l. afskilja gm en brädvägg o. d.; afplanka. Dähnert (1784).