1) (numera mindre br.) gm hot l. våld fråntaga (ngn ngt) l. utpressa l. framtvinga (ngt) af (ngn). (Han) clagadhe .. vm en mansboth the honum åff trughat hadhe. G. I:s reg. 7: 244(1531). Abstorted .. våldsamliga fråntagen, aftrugad. Serenius(1734). Eder äro .. Aftvungna, då våld och öfverlägsen magt dem, under uplyft svärd, aftruga. Tessin Bref 2: 266(1755). (Konungen var) Obeveklig mot alla föreställningar om riksdag, så länge den kunde synas genom en faktion aftrugad. Adlerbeth Ant. 1: 58(c. 1792). Konung Edward I:s Karta, som blef honom aftrugad år 1297. Svedelius Statsk. 2: 104(1868). Aftruga: minis extorquere. Cavallin(1875).
2) gm envis öfvertalning, enträgna böner o. d. aftvinga (ngn ngt). Aftruga ngn samtycke till ett förslag. Jag .. skall uppfylla det löfte hon aftrugat mig. Atterbom FB 203(1818). Kindblad(1867).
