SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
AFTRUMFA a3v~trum2fa, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING. i kortspel: gm trumfning fråntaga. Jag har a(ftrumfa)t honom kungen. Dalin (1850). — (föga br.) bildl. gm pockande uppträdande aftvinga (ngn ngt). Aftrumfa ngn ett medgifvande. — jfr TRUMFA AF.
Spoiler title