SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
AMIN ami4n, r. (l. m.); best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. amin, eng. amine, af am(monia) o. den i kemiska namn vanliga ändelsen -in]
kem. (namn på vissa) derivat af ammoniak med väte ersatt af en alkoholradikal. Blomstrand Org. kemi 41 (1877). Widman Org. kemi 74 (1895).
Ssgr: A: AMIN-SYRA03~20. förening, som samtidigt är en amid o. en syra; jfr AMIDSYRA. Berzelius i Årsber. t. VetA 1846, s. 313. Widman Org. kemi 69 (1895).
B: AMINO-SYRA030~20. = AMIDOSYRA. Widman Org. kemi 76 (1895).
Spoiler title