[jfr d. amorf, t. amorph, fr. amorphe, af nylat. amorphus, gr. ἄμορφος, formlös, af ἀ privativum o. μορφή, form]
eg.: utan bestämd form, formlös, oregelbunden; naturv. om (fasta, oorganiska) kroppar, som helt o. hållet sakna kristallisation. Då ett mineral hvarken är kristalliseradt eller kristalliniskt säges det vara amorft (utan regelbunden form). A. Sjögren Min 4(1865). En .. (sådan) tändmassa tänder sig .. temligen lätt på amorfa ytor. Tekn. tidn. 1871, s. 359. Amorfa ämnen äro t. ex. glas och harts. Cleve i NF(1876). Den röda fosforn .., ofta, men orätt, benämd amorf fosfor. Cleve Handlex. 121(1883).
