SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
ANAKRONISM an1akrånis4m l. 0104, l. -on-, äfv. -ωn-, r. (m. Dalin (1850)); best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr fr. anachronisme, t. o. lat. anachronismus, af gr. ἀναχρονίζειν, förlägga till en oriktig tid, af χρόνος, tid]
1) (föga br.) fel med afs. på tideräkningen. Lindfors (1815). Pfeiffer (1837). Dalin (1850).
2) fel, bestående däri, att en historisk l. konstnärlig framställning låter en person l. händelse förbindas med tidsförhållanden, med hvilka han l. den icke varit samtidig; fel mot tidskostymen. Göra sig skyldig till l. begå en anakronism. Anakronism .. vill säga när man förflyttar ämnen och bruk af et sednare tidehvarf, in i föreställningen af en äldre tid, då dessa bruk ännu icke voro til .. Anakronismer i Costymen förekomma ofta. Boye (1833). (Att låta Hamlet tala om) Skolan uti Wittenberg .. (är) En anakronism föranledd af det stora rykte som detta läroverk hade på Shakspeares tid. Hagberg Shaksp. 1: 451 (1847). Lysander Skr. 244 (1875).
3) otidsenligt, i sht föråldradt, tänke- l. handlingssätt. Hvarje sympati för det antika statslifvet stämplas såsom anakronism. Bolin 1: 121 (1868). Inom mig ansåg (jag) saken (dvs. adlandet) såsom en anakronism. De Geer Minnen 2: 240 (1892).
Spoiler title