SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
ANDLÖS an3d~lø2s, adj. -are; adv. -T.
Etymologi
[af ANDELÖS]
Anm. Angående förh. till ANDELÖS med afs. på bet. jfr anm. 1:o å sp. 1324.
1) motsv. ANDE I 1; eg.: utan andedräkt; som ej andas; jfr ANDELÖS 1. jfr: En fjäder ligger / Vid andedrägtens port, den rör sig ej; / Om andlös han (dvs. Henrik IV på dödslägret) ej var, flög lätta dunet / På stund sin väg. Hagberg Shaksp. 3: 355 (1848). — särsk.
a) (föga br.) om afsvimmad person (jfr 2). Der ligger hon andlös. Almqvist (1842). Dalin (1850).
b) [jfr t. atemlos] med på grund af spänning (stark uppmärksamhet, längtan, fruktan o. d.) återhållen andedräkt. Andlös, rädd och feg. G. F. Gyllenborg Skald. 49 (1798). Han trodde icke sina ögon; andlös stirrade han ditåt. Bremer Strid 54 (1840). Andlös utaf längtan barnens skara / Lyssnar tigande på fadrens ord. Gumælius Engelbr. 127 (1858). Nästan andlös af förvirring och förskräckelse. Blanche Bilder 2: 29 (1864). Heidenstam Vandr. 30 (1888). [jfr t. atemlose stille] oeg. ss. förstärkningsord vid ord, hvilka beteckna egenskap l. sinnestillstånd o. d., som kan åtföljas af återhållen andedräkt. Andlös tystnad, uppmärksamhet, spänning, förbidan, skräck. Topelius Fält. 4: 18 (1859, 1864). Intresset fäster sig andlöst på en punkt. Aug. Quennerstedt i Sv. tidskr. 1871, s. 481. Det var så andlöst tyst. Benedictsson Fru M. 248 (1887).
c) med af häftig kroppsrörelse framkallad svårighet att andas; med andan i halsen, i hög grad andtruten l. andfådd. Gossen kom springandes till mig alldeles andlös. Almqvist (1842). Dalin (1850). — oeg. o. bildl. Andlös ifver, brådska. Hvem räknar mängden, som med andlös hast / Här störtar fram. Geijer I. 3: 319 (1841). Andlöst brådskande. Topelius Vint. I. 1: 288 (1859, 1880).
2) (nästan †) till ANDE II: liflös; jfr ANDELÖS 2. Så skön som Venus sjelf, hon blek och andlös låg, / Och döden blef bestört när han sit offer såg. Creutz Vitt. 33 (1761). Blek, utsträckt i sin säng ... Julie ... ack! andlös låg. Lidner 1: 280 (c. 1790). Han fann Konungen liggande i sitt blod, redan andlös. Franzén Minnest. 3: 457 (1841). Carl Augusts andlösa lekamen. Crusenstolpe Mor. 6: 487 (1844). Dalin (1850).
3) (föga br.) = ANDELÖS 3. Lysander Rom. litt. 1: 89 (1858). Uttrycket (i bildstodens drag) är hårdt och andlöst. Bremer G. verld. 2: 133 (1860). Balernas andlösa pjoller. Blanche Bilder 1: 146 (1863). Den andlösa bokstafstrons .. gyllene ålder. Lysander Faust 42 (1875). Ett konstladt, öfverförfinadt och andlöst lefnadssätt. Dens. Skr. 370 (1877).
4) (bl. i Finl., numera knappast br.) = AND-FALLEN. Geitlin Ry. lex. (1833, under vydochlyj). Andlös, .. se andfallen. Meurman (1846).
Spoiler title
Spoiler content