SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
ANFATTA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Ordformer
(ahn- RARP 6: 274 (1656))
Etymologi
[jfr nt. anvatten, holl. aanvatten samt t. anfassen]
— jfr FATTA.
1) (†) fatta, gripa. Prensatio .. Anfattande. Wollimhaus Ench. (1652). — bildl. Then som genom Gudz nåd anfattar .. en dygd til sigh (dvs. tillegnar sig l. förvärfvar en dygd). Muræus 1: 323 (1648).
2) [jfr holl. aanvatten] (†) gripa sig an med, företaga? Ett och annat, som till een sådan ahnfattningh nödwändigt behöfwes. RARP 6: 274 (1656; om försvarsåtgärder).
3) (†) affatta. K. M:tt (är) nu till wärka at låta .. anfatta ett swar. RARP 6: 151 (1657; möjl. felaktigt).
Spoiler title
Spoiler content