SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1900  
ANSTÄMMA an3~stäm2a, v. -er, -stämde, -stämt, -stämd; se för öfr. STÄMMA, v.2 vbalsbst. -ANDE, -STÄMNING.
Etymologi
[jfr d. anstemme, nnt. anstemmen, anstimmen, t. anstimmen; se AN, adv. II 8 o. 10]
1) [jfr t. eine geige anstimmen] (†) tonk. stämma (ett instrument). Ackordera .. Anstämma et instrument. Envallsson Mus. lex. 6 (1802).
2) [jfr t. lieder, gesänge anstimmen] (numera knappast br.) uppstämma, låta höra (en sång osv.). Ibland alt annat (blef psalmen) .. Så skiön lyser osz then Morgenstiern, etc. .. anstemmat och siungen. N. Av. 20 Dec. 1655, nr 2, s. 3. Möller (1745, under antienne). Från lektarn / Anstämdes choren: Gloria in excelsis! Fahlcrantz 1: 41 (1835, 1863). Genberg 2: 119 (1856). — i bild. En lifligare tacksamhet (har stundom) anstämt lofsånger. Wingård Skr. 2: 221 (1824).
3) (föga br.) anslå (en viss ton i ett muntligt l. skriftligt yttrande). Törneros Bref 1: 273 (1827). En ton af oväntad vänlighet anstämmes (i Stockholmsposten) mot .. Engzell. Atterbom Siare 4: 325 (1847). jfr: Den ton, hvari han .. anstämde sitt första svar. Dens. Minnest. 1: 58 (1847).
Spoiler title
Spoiler content