SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1900  
ANSTÄNDELIGEN an3~stän2deligen l. 04000, fordom äfv. -LIGA, adv.
Ordformer
(-liga Swedberg Ungd. 434 (1709), Schultze Ordb. 4929 (c. 1755))
Etymologi
[jfr ä. d. anstændelig, t. anständlich, adj.]
(nästan †) motsv. ANSTÄNDIG 3: höfviskt. S. Columbus Vitt. 260 (c. 1678). Jag .. rustade mig anständeligen till middag hos Biskopen. Törneros Bref 1: 324 (1831; arkaiserande). — jfr OANSTÄNDELIGEN.
Spoiler title
Spoiler content