SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1900  
ANTAGA an3~ta2ga (a`ntaga Weste), v. -tager, -tog, -togo, -tagit, -tagen; l. (i sht hvard.; jfr Almqvist (1842)) ANTA an3~ta2 (i rimslut ∪ — Nordenflycht QT 1746—47, s. 94), pr. -tar; se för öfr. TAGA. vbalsbst. -TAGANDE (se d. o.), -TAGELSE (†, Lind (1749), Nohrborg 1056 (c. 1765)), -TAGNING (se d. o.); -TAGARE (se d. o.).
Ordformer
(ahn- HSH 27: 38 (1563; 2 ggr), Rothovius 4 Pred. G 8 a (1645), J. Graan i HSH 31: 290 (1668?) m. fl.; ahnn- Oxenst. brefv. 5: 164 (1622))
Etymologi
[af AN, adv. II, o. TAGA, under påverkan af mnt. annemen, t. annehmen (se ANAMMA); jfr d. antage]
— jfr TAGA AN o. ÅTAGA.
Översikt
Öfversikt af betydelserna.
I. eg.: fatta l. gripa tag i, taga fatt på. 1) gripa, fasttaga. 2) taga an (spår). 3) påbörja, företaga.
II. eg.: taga till sig. 1) mottaga (ngt). 2) mottaga (ngn). 3) anställa. 4) godkänna, gilla. 5) tänka sig; förutsätta. 6) upptaga till begagnande.
III. eg.: taga på sig. 1) ikläda sig, anlägga (dräkt). 2) a) ikläda sig l. taga (viss uppenbarelseform). b) taga på sig (en viss min). c) i p. pf.: låtsad; onaturlig. 3) få l. bekomma (ett visst utseende). 4) a) påtaga sig (en börda). b) åtaga sig (ett arbete). c) taga sig af (ngn l. ngns sak).
IV. intr.: taga vid, börja.
I. [jfr AN, adv. II 1 b] eg.: fatta l. gripa tag i, taga fatt på.
1) (†) gripa, taga fast i. (Isl.) þrifa .. Apprehendere .. antaga. Verelius Ind. (1681). jfr: At tå icke en eller någre få antages och vid saken bindas. RA 3: 100 (1593). — särsk. [jfr ä. d. (fængslig) antage] fasttaga, gripa, anhålla, taga till fånga, häkta (ngn); jfr ANGRIPA 1 b, ANAMMA 7 c α, ANTASTA 2. RA 1: 281 (1540). Löös person .. skal .. fongelig antagen blifwe. Landt. instr. 2 (1555). Peder Hanson .., huilken .. aff fordom Fendrichen i thueta Suen Torstenson war antagen efter han inthet Pas hade. Växiö rådstur. prot. 1644, s. 27.
2) [jfr t. der hund nimmt die fährte an] (föga br.) jäg. om hund: taga an l. börja följa (spår). (Hönshunden) ”Donna” fick antaga ett af .. ändernas slag. Schröder M. fr. sk. 232 (1888).
3) [jfr holl. eene reis aannemen samt AN, adv. II 8] (†) taga ihop med l. gripa sig an med (ngt), (på)börja; företaga (ngt), taga sig för (att göra ngt); jfr ANGRIPA 5. (G. I) Förmante ock Prästarne, at the något wijsligare än tilförende skedt war, skulle saken (dvs. reformationsverket) antaga. Girs G. I 55 (c. 1630). (Den som öfverträdt privilegierna skall) först admoneras af Fiscalen, förr än man anthager en process emot honom. RARP V. 2: 285 (1655). Med detta följe antogs resan d. 3 juli 1734. Linné Ungd. 2: 235 (1734). Törngrenska målet 167 (1801). — taga l. inslå l. slå in på (väg l. riktning). Peto .. Antaga. Fortasse alium cursum petivit. Lex. Linc. (1640).
II. [jfr AN, adv. II 7] eg.: taga till sig (ngt l. ngn).
1) [jfr ä. d. ett schib, som wij aff hannom haffue anthagiit, äfvensom motsv. anv. af holl. aannemen, t. annehmen] († utom i a β o. γ, d, e, f o. h) med sakobj.: taga emot l. mottaga (ngt som räckes l. lämnas fram, en erbjuden gåfva o. d.), äfv. i öfverförd bet.; stundom närmande sig bet.: få, undfå, erhålla, bekomma; jfr ANAMMA 1. At the medh Trona antagha Gudz Nådhe i Frelsarenom Jesu Christo. L. P. Gothus Pest. 71 b (1623). Sedan H. K. M:t den (dvs. strumpebandsorden) att antaga bejakat hadhe. A. Oxenstierna Skr. 1: 116 (1627). Wij måste .. vti och igenom honom (dvs. Kristus) warda .. nye Creatur, antagandes aff honom wijsdoms och förståndz andan. Muræus 1: 21 (1648). När nu Skiparen vthlasta wil, måste han förvth .. tilsäya them som Godset ägha eller antaga skole. Sjöl. Skipl. 14 (1667). De Brefwen som senare (än 1/2 7 e. m.) komma (till postkontoret), (lära) ey .. antagas. OSPT 1686, nr 19, s. 8. Petitionen blef antagen och lagd på bordet. SP 1780, s. 221. — särsk.
a) öfvertaga (jfr III 4 b slutet).
α) [jfr ä. d. findis der ingen af medarvingerne, som gaarden vil antage] (†) med konkret obj., med afs. på ngt som lagligen tillkommer ngn l. i vederbörlig ordning blifvit ngn tilldeladt: taga i besittning, öfvertaga l. tillträda (ett arf osv.). Antaga sit Faderligha Arff (dvs. fädernearf). Petreius Beskr. 2: 152 (1614). (Kristus) är kommen til at antagha sitt rike. Rudbeckius 1 Pred. C 2 b (1618). Doct(or) Petrus Schomerus .. antog Danmarks Församling .. åhr 1648. Peringskiöld M. upl. 285 (1710).
β) (numera knappast br.) med afs. på ämbete o. d.: tillträda. Rudbeckius 1 Pred. A 3 b (1618). Såsom Iag, i Gudz .. Namn, antager dhetta Biskopz Embetet. Kyrkol. 21: 2 (1686). Olof Skötkonung .. hade näpligen .. antagit Regeringen, förän han .. företog sig långväga krigståg. Dalin Hist. 1: 609 (1747). Ekelund Fäd. II. 2: 15 (1831).
γ) (mindre br.) med afs. på befälet öfver en här osv.: öfvertaga l. taga. G. O. Stenbock i HSH 31: 343 (1662). (Lewenhaupt) bödh sigh sielfv uht till få antaga öfvercommandot. Carl xii Bref 123 (1712). Ryska hären .., öfver hvilken han antog högsta befälet. Malmström Hist. 2: 314 (1863).
b) (†) med afs. på lärdomsgrad, i sht doktorsgraden: erhålla, förvärfva, taga. Han hade .. i .. Parijs .. en Gradum in Philosophia antagit. Skytte Und. 20 (1604). (G.) ämnar här antaga Doctorsgraden. Leopold i 2 Saml. 7: 16 (1782). J. G. Acrel Præs. i VetA 1796, s. 121. — jfr: (Han) antog Apotekare-examen. Sacklén Apot.-hist. 287 (1833).
c) [jfr t. das gericht nimmt die sache an] (†) med afs. på mål l. ärende: upptaga till behandling. Inge saker skole wid Hofwet blifwa antagne och förhörde, med mindre de hade warit först på Häradz- och Lagmans-ting ransakade och sedan lagligen wadde under Konungen. Schmedeman Just. 112 (1598).
d) (föga br.) mottaga l. låta sig nöja med (ngt) ss. betalningsmedel (jfr 4). (De begärde) att jagh ville antaga varor, der dem ichke vore mögligitt att skaffa penningar. J. Banér i Oxenst. brefv. 6: 8 (1626). Antaga varor för skuld. Schulthess (1885). [jfr t. waaren für schuld annehmen (Sachs o. Villatte)]. — särsk.: mottaga (mynttecken) för (dess) åsatt(a) värde, låta gälla. Ett Sex-öre-stycke .. antages (icke) derföre, uthan fordras ännu til fylnad ett Öre Koppermynt. Stiernman Com. 3: 359 (1666). bildl. [jfr holl. iets voor goede munt aannemen] i uttr. antaga (ngt) för godt mynt: taga för kontant, uppfatta ss. fullgod(t) l. riktig(t) osv. När någon obegripelighet influtit i deras (dvs. de klassiska auktorernas) arbeten, så ha de Lärde antagit den för godt Mynt. Dalin Arg. 1: 165 (1733, 1754).
e) [jfr d. antage det giorte tilbud, holl. een aanbod aannemen, t. eine einladung, herausforderung annehmen] (fullt br.) förklara l. visa sig villig att begagna sig af (gjordt erbjudande) l. att inlåta sig i (erbjuden strid); icke afvisa l. försmå; stundom: hörsamma (jfr 4). Jag antager inbjudningen. Han antog kallelsen. RP 8: 108 (1640). Erbiuda hvad man visste icke skulle antagas. Schönberg Bref 1: 317 (1778). Konungen .. antog med välbehag hans ärbudna tjänst. Hallenberg Hist. 3: 38 (1793). Efter en erbuden strid, som af fienden ej antogs. Palmblad Fornk. 2: 178 (1844). Jag antager utmaningen och låter er sjelf bestämma vapnen. Rydberg Frib. 270 (1857, 1866). Åtta riksdaler i månaden — det är anbudet. Jag gissar det antages. Wieselgren Gm hvirfl. 1: 9 (1891).
f) [jfr TAGA (skäl l. reson), äfvensom t. guten rat annehmen samt motsv. uttr. i holl.] (numera föga br.) lyssna till o. fästa afseende vid l. rätta sig efter, upptaga (ngns råd) till efterföljd, visa sig mottaglig l. tillgänglig för (skäl, bevis) (jfr 4). The gamble Romare .. hafwa sådanne (macchiavelliska) Råd intet gillat och antagit. Rudbeckius Kon. reg. 37 (1614). Då han icke var fallen at antaga skäl. Schönberg Bref 1: XVI (1795). Detta (är) bevisande för hvar och en som vill antaga bevis. Nilsson Ur. 2: 89 (1862). — jfr: Then som .. sanferdeligen Modren war (till det omtvistade barnet) .. sade: Låter thet lefwa, hon må hafwat altsamman. Hwilka ord Salmon (dvs. Salomo) strax antogh och dömde barnet henne til. P. J. Rudbeckius C 8 a (1624).
g) (†) mottaga (ngt på visst sätt), upptaga (ngt så l. så) (jfr 2 f). Krijgzfolket antogho medh störste Frögd thenne förmaning. Schroderus Liv. 763 (1626). Ty äro de ock ganska få, / Som tit Ord rätt antaga. Lybecker 217 (c. 1715).
h) (mindre br.) med afs. på tjänst, i sht krigstjänst: taga, träda i. Han skall hafwa antagit Österrijkes tienst. RARP 6: 347 (1658). (Man tvingar de saxiska desertörerna) at antaga tienst under Regementerna. Nordberg 1: 147 (i handl. fr. 1701). Han .. antog der krigstjenst. Atterbom Minnest. 2: 18 (1840). — (fullt br.) i uttr. antaga tjänst l. plats hos (ngn) l. (så)som (ngt), taga tjänst l. plats hos (ngn) l. såsom (ngt), gå l. träda i (ngns) tjänst. Antaga plats som informator. Föräldrarnes dödliga frånfälle (hade) nödgat henne att antaga tjenst som Guvernant. Cederborgh OT 1: 3 (1810). A. I. Arwidsson hos C. F. Dahlgren S. arb. 1: XIV (1847).
i) (†) mottaga l. undfå (dopet); jfr ANAMMA 1 d β. Handb. 1693, s. 43. Denne Olof har det åtminstone icke varit, som först några åhr derefter antagit dopet i Sverige. Dalin Hist. 1: 611 (1747).
j) [jfr lat. damnum accipere (Horatius)] (†) taga l. lida (skada). Anseende derhos hvad skada .. Riket antagandes varder, hvar (dvs. om) man .. (Varberg) mista skulle. Å. Färla i HSH 4: 84 (1565).
k) [jfr TAGA o. FATTA (eld), äfvensom d. dette töj vil ikke ret tage farven an samt motsv. anv. af t. annehmen] (†) med saksubj.: taga till sig; påverkas af. (När) Soot i een Skåårsteen .. wäl vthtårckat, då först antager (det) Gnistor och Lågan, som dock dageligen aff Eldstaden vpgåår. Rel. cur. 4 (1682).
2) († utom i b, c o. d) med personobj.: mottaga l. taga till sig (ngn); äfv. möta l. vara till mötes. Wij skole antage the Fonger och beholle them her vppe. G. I:s reg. 10: 86 (1535). (Sändebuden) bleffve .. antagne i trapporne af Her Claes Flemming och Her Johan Oxenstierna. RP 8: 165 (1640). jfr: (Holländarna) skulle försäkra (dvs. lämna skydd åt) skepen uti Vestersiön alt in till Belthen, ther strax våre skulle them antaga och confoyera i Östersiön. Därs. 340. — i bild. I skolen .. antaga Religionen .., (äfven) när hon kommer i slarfvote Kläder. Lagerström Bunyan 1: 149 (1727). — särsk.
a) [jfr d. man vilde ikke antage ham i selskabet] (†) intaga l. insläppa (ngn i ett rum osv.). Om nattetijdh .. wardt Tyrannen Nabis vthi Staden antagen. Schroderus Liv. 452 (1626). Wij .. äre antagne vthi Christi Nåderijke. J. Matthiæ 1: 21 (1658). (Lärjungarna) antogo nu Jesum .. i skiepet. Bælter Jesu hist. 4: 319 (1757).
b) (numera knappast br.) intaga l. upptaga (ngn i en institution o. d.). Stenbock som .. nyligen i Rådhett antagen är. Oxenst. brefv. 5: 63 (1613). Ingen må flyttias uhr Trivial Scholan och antagas i Gymnasio, .. med mindre han är worden noga examinerad. Förordn. ang. skol. 31 Jan. 1693, s. A 3 a. (Offentliga sammankomster) skola hållas (i Sv. Akademien) .. så ofta någon ny Ledamot antagas skal. 1 SAH 1: 29 (1786, 1801). — (mindre br.) närmande sig 3 (o. 4). De vid Institutet antagna .. Elever åtnjuta derstädes .. vård, undervisning (m. m.). SFS 1846, nr 18, s. 7.
c) (numera knappast br.) taga (ngn i beskydd, under sitt hägn o. d.). Dem i sticket lathe, som H. K. M:tt i sin protection och försvar antaget. Oxenst. brefv. 3: 131 (1627). (Konungen) antog honom .. under sit hägn. Celsius G. I 231 (1746, 1792).
d) [jfr d. han antog ham i søns sted; jfr äfv. motsv. anv. af holl. aannemen o. t. annehmen] (nästan †) upptaga (ngn i viss egenskap); adoptera. Den som är antagen i Slächten. Verelius Ind. (1681, under ættleidingur). — i bild. Tessin Bref 2: 136 (1754). Hvad som gäller om barnen, det gäller ju äfven om tjenarena, de antagna barnen, de sjelfvalda medlemmarna af ert hus. Tegnér 4: 114 (1830). — närmande sig 3 a α. Jagh tackar m(in) k(äre) h(err) f(ader) så tienstlighen, som sigh har behaga låtitt att antaga min lilla sån Abraham för sin gudzsån. P. Brahe d. y. i Oxenst. brefv. 3: 487 (1635).
e) [jfr lat. concipere] (†) afla, blifva hafvande med (barn). Wij troo .., at thenne Gudz Son .. hafwer helghat Jungfrw Marie lijf, och vthaf henne (blifvit såsom) een sann Menniskie antaghen och född. Carl ix Cat. Ee 3 b (1604).
f) [jfr ä. d. Christiern II bleff der vel oc kaastelige antagen; jfr äfv. lat. male aliquem accipere] (†) mottaga l. taga emot (ngn på visst sätt); bemöta (ngn så l. så) (jfr 1 g). Petreius Beskr. 2: 131 (1614). Jagh .. förhopas, att de (dvs. invånarna i Danzig som beslutit att angripa svenskarna) på samma sett skolla her bliva antagne som vid Putzchik. J. Banér i Oxenst. brefv. 6: 12 (1627). Vthi hwart Torp iagh kom, bleff iagh antagen som een lijten Furste. Kiöping Resa 110 (1667). Alle (voro) i oro och längtan, at nu blifva närmare underrättade: Huru Hans May:t .. blifvit antagen i Turkiet? Nordberg 2: 12 (1740). Bælter Cerem. 889 (1762). — särsk.
α) i p. pf. i förb. väl antagen, väl upptagen, gärna sedd, omtyckt, populär. Detta slägte (dvs. terapeuterna) .. är (enl. Filo) för sin fullkomliga dygd väl antaget, så i Grekland som andra länder. Agardh Teol. skr. 1: 91 (1855).
β) i uttr. antaga (ngn) till nåder, taga till nåder. Schmedeman Just. 132 (1613).
3) i fråga om uppdrag l. tjänst l. syssla l. (lägre) befattning: anställa; äfv. (i historisk framställning): välja l. utse (ngn till konung osv.); ofta (mer l. mindre) närmande sig 4; jfr ANAMMA 3 a o. b.
a) gifva (ngn) anställning l. befattning l. plats (vid ett verk o. d. l. ss. visst slags tjänsteman o. d.), anställa (ngn ss. ngt) l. utse (ngn till ngt). Antagas vid Antiqvitets-arkivet. Rosenstein 1: 41 (1783). (Dahlberg blef) antagen på Renskölds Fält-Contor i Stettin. Nordin i 1 SAH 1: 310 (1786, 1801). Vid hvarje kompani .. kunna tvenne ynglingar af 16 års ålder antagas, oaktadt de finnas undermålige. Tj.-regl. 1858, 1: 119. — särsk.
α) (†) med predikativ inledt af för. G. I:s reg. 4: 356 (1527). Han (skall) .. sigh låtha probera, för än han antags för Scholemestare vti någott sticht. KOF 1: 347 (1575). Han sadhe sig intet vara antagen för een Capelan uthan för een collega. RP 2: 174 (1632). Celsius G. I 54 (1746, 1792).
β) [jfr d. antage en til sagfører, t. einen zum diener annehmen] med predikativ inledt af till. Antaga någon till skiljedomare, ombud, sakförare. Antaga någon till skogvaktare, inspektor, kammartjänare. Antagas till auskultant l. extra-ordinarie i ett ämbetsverk, till notarie, sekreterare osv. Blifva antagen till vaktmästare vid en institution. Amund .. blef vthaff Ridderskapet enhälleligen antaghen til Swerigis Konung. Schroderus J. M. kr. 200 (1620). Inge .. antog .. sin Broder Halstan til Medregent. Dalin Hist. 2: 43 (1750). I holländska tjensten antages ingen till officerare, utan efter ett förhör i åtskilliga lärdomsgrenar. J. Wallenberg 268 (1771). Antager ni mig .. til er försvarare? Kellgren 3: 53 (1792). Husælii halfsyster .. hade som barn blifvit antagen til sällskap åt den unga fröken. Cederborgh UvT 2: 16 (1809). På hösten 1798 blef Esaias (Tegnér) antagen till lärare för Myhrmans yngre söner. Wieselgren Bild. 230 (1882, 1889). — (†) med predikativet föregånget af obest. art. Sedhan .. Göstaff Trolle .. till en erchiebiscop i Upsala utvald, antaghin och .. stadfäst blef. RA 1: 468 (1546). Humbla 147 (1740).
γ) [jfr ANSTÄLLA (ngn såsom) äfvensom t. einen als diener annehmen] med predikativ inledt af (så)som. Blifva antagen såsom .. Inspector. IT 1791, nr 8, s. 4. Riddaren .. ville antaga honom såsom sin tjenare. Rydberg Sing. 60 (1865; uppl. 1876: taga honom till). E. C. Tegnér Sv. bild. 71 (1896).
δ) i uttr. antaga (ngn) i (sin) tjänst o. d.: taga. När een mästare antager någon Lärodrängh .. uthi Läran. Meddel. fr. Nord. mus. 1897, s. 92 (i handl. fr. 1656). När helst Tjenstehion gitter behörig Orlofssedel från dess senaste Husbonde eller tjenst förete; äge annan Husbonde det i sin tjenst antaga. Flintberg Lagf. 6: 261 (1807). Sundén (1885). — (numera föga br.) med afs. på soldater (jfr under b). G. I:s reg. 14: 183 (1542). De Danske fångarne .. antogos i Svensk tjänst, så månge som hade lust därtill. Hallenberg Hist. 2: 490 (1790). — (†) i andra likartade förb. Någet folck, som vdi wår eed och tiänist antages skulle. G. I:s reg. 17: 369 (1545). När sådana personer (som studerat vid jesuitiska l. kalvinistiska skolor) hemkomma, (få de) icke hos adelen och andre til tienst antages. RA 3: 102 (1593). Ingen Skiökoson skulle .. blifva antagen uthi något kall och Embete. Rudbeckius Kon. reg. 68 (1615).
ε) (mindre br.) med obj. o. inf. föregången af (till) att. Af Kongl. Vettenskaps Societeten var (jag) antagen .. att resa till Lappmarken. Linné Ungd. 2: 3 (1732). jfr: Flera personer anmälde sig och en af dem antogs till arbetets utförande. G. Thomée enl. Kindblad (1867).
ζ) (nästan †) med att-sats. Iag hafwer antagit tig, at tu skulle wara min Tienare. Rudbeckius Kon. reg. 365 (1618).
b) [jfr t. einen arzt annehmen] taga i sin tjänst l. anställa l. engagera (arbetare l. tjänstemän af visst slag); äfv.: välja, utse. Antaga ett skrifbiträde. Oxenst. brefv. 1: 177 (1622). Antaga Præceptorer i sine Huus. Förordn. ang. skol. 1693, s. A 3 a. (I skeppslegan bestämmes bl. a.) Huru och på hvad sätt skieppsfolk antagas och aflönas. Biurman Brefst. 58 (1729). Han .. antager och afskedar skådespelare. Beskow i SAH 42: 310 (1867). Extra ordinarie amanuenser vid biblioteket .. eger det mindre konsistoriet .. antaga och förordna. SFS 1876, nr 5, § 94. — särsk. [jfr d. antage soldater] mil. numera alltid med bibegrepp af godkännande, med afs. på anställande i vederbörlig ordning af rekryt, volontär o. d.; jfr ANAMMA 3 a. Trehundrede knechter .., huilke schole antages vdi dalernne. HSH 27: 100 (1565). Girs G. I 198 (c. 1630). Han sände .. Otto Glasenap till Tyskland att antaga krigsfolk. Strinnholm Vas. 3: 414 (1823). Hvarje år afgifver Kompanichefen till Stationsbefälhafvaren förteckning på alla under sistförflutna året antagna rekryter. Gynther 1: 342 (1851; efter handl. från 1838). Volontär antages af regementschef. Tj.-regl. 1889, s. 214. — jfr NY-ANTAGA.
4) [jfr d. denne undskyldning kan jeg ikke antage] eg.: med bifall l. erkännande l. samtycke upptaga l. mottaga (ngt som föreslås l. framställes l. påstås) (jfr 1 e); taga för god(t) l. giltig(t) l. tillfyllestgörande osv., vara nöjd med, godkänna, gilla; gå in på l. samtycka till l. bifalla (en begäran osv.), acceptera (villkor o. d.); oftast med sakligt obj. Antaga någons ursäkt(er). G. I:s reg. 13: 125 (1540). Den terminen var oss aldeless oleghligh att antaga. J. De la Gardie i Oxenst. brefv. 5: 340 (1625). (Man) borde .. ej föreslå så orimliga vilkor, att de omöjligen kunde antagas. Hallenberg Hist. 2: 617 (1790). Han sad' att ni skulle skaffa honom en bättre borgensman än Bardolph; han ville icke antaga hans namn och ert, han gillade icke säkerheten. Hagberg Shaksp. 3: 260 (1848); jfr c. Konungen antog skälet. Strinnholm Hist. 4: 275 (1852). (Jag) befullmäktigar .. härmed Herr N. N. .. att å mina vägnar .. antaga eller afslå ackord. Smedman Kont. 5: 29 (1872, 1893). 2 Mos. 22: 11 (öfv. 1893; om ed; Bib. 1541: annamma). — särsk.
a) [jfr t. einen gesetzentwurf annehmen, äfvensom motsv. uttr. i holl.] om (i sht lagstiftande) församling, samfund, möte o. d.: med (laglig l. stadgad) röstpluralitet gifva gällande kraft åt (ngt), godkänna l. bifalla (ett förslag o. d.); i p. pf. stundom adjektiviskt, närmande sig bet.: gällande. Kamrarna antogo lagförslaget att hvila. Wår allmänneligen antagne .. Evangeliske Religion. RARP 4: 276 (1649); jfr 6 a. Kyrkol. 22: 2 (1686). Sveriges Rikes Lag Gillad och antagen på Riksdagen Åhr 1734 (titel). Stadgar .. uppgjordes och antogos. Geijer I. 2: 282 (1845). Varder förslaget .. af begge Kamrarna antaget, blifver det Riksdagens beslut. RO 1866, § 64. Hrr P:s och Ö:s kandidaturer (till riksdagsmannaskap) antogos .. med mycket stor majoritet (på valmötet). SvD 1899, nr 255, s. 3.
b) ansluta sig till l. omfatta l. biträda (en mening o. d.). Rydelius Förn. 119 (1720, 1737). Hvarjehanda skäl hindra mig, att antaga thenna meningen. Ihre Föret. V (1779). Den otrogne, som, i lärorna om det öfversinnliga och eviga, förkastar allt, den vantrogne, som utan pröfning antager allt. Wallin 2 Pred. 1: 25 (1817). En allmänt antagen sats. Fryxell i SAH 21: 5 (1841).
c) (mindre br.) med obj. som betecknar lefvande varelse l. (mer l. mindre) konkret föremål: godkänna; approbera. Antaga någon i examen. Dalin (1850). Ingen häst får antagas under det i författningarne bestämda målet. Tj.-regl. 1858, 3: 31. Den taflan kan jag icke antaga(, då den alls icke är sådan jag velat hafva den)! Cederschiöld Riehl 2: 99 (1878). — jfr: Ey måga utgamle och bofällige Hus til (brand-)försäkring antagas, inan de i någorlunda försvarligit stånd satte äro. Publ. handl. 3: 2303 (1746). — särsk.
α) (†) låta gälla ss. auktoritet, tillerkänna auktoritet. The gamble Fädhers Skrifter som komma öfwer eens medh Gudz reene .. ord, them må man billicht antage. Carl ix Svar C 1 a (1606).
β) [jfr d. antage en vexel samt holl. aannemen, t. annehmen] (föga br.) handel. acceptera (växel). Wäxel-Rätt 1671, mom. IX. Abrahamsson 550 (1726). Acceptera, (antaga en vexel och förbinda sig till betalning). Jungberg (1873). Schulthess (1885).
γ) taga (en friare), gifva sitt jaord åt. Dalin Hist. 1: 444 (1747). Om någon (gillesbroder) hade giftvuxna döttrar, anmälte sig friare, och när the antogos, utfästades hemgiften. Ihre Föret. XV (1779). Antaga .. friaren. Hahnsson (1884). — abs. När hon thenne handel (dvs. tvång till äktenskap) förnam wara förhanden, skulle hon j tijdh haffua .. wäghradh sigh och icke antaghit. Lælius Jungf. M 4 b (1591).
δ) med sakligt subj. De tvetydige orden, borde .. vara borto ur alla språk; men som bruket dem antagit, får man väl lof att foga sig därefter. Hof Skrifs. 26 (1753); jfr 6 b.
5) med tanken uppfatta (ngt på visst sätt); för tanken sätta ss. existerande l. verklig(t); uppställa en viss mening l. åsikt om (ngt), med bibegrepp däraf, att denna mening osv. är subjektiv o. icke tager hänsyn till den objektiva verkligheten l. lämnar den oafgjord l. strider mot densamma, l. ock däraf, att en åsikt osv. är resultatet af en logisk tankeprocess; tänka sig, föreställa sig, tro, mena, förmoda, hålla för sant l. säkert l. sannolikt osv.; sätta (ngt) ss. utgångspunkt för ett resonerande l. en slutledning o. d., supponera, förutsätta; ponera, tänka sig det fallet l. den möjligheten (att). Vår dilettantism i nordisk fornforskning öfvergick i sinom tid till verkligare historiska studier, som visade mycket i en annan dag än vår förtjusta ungdomsblick i början på god tro antagit. Geijer I. 2: 296 (1845). [jfr holl. op goed geloof aannemen]. Jag tror, att förståndet hos de flesta tidigare utvecklas, än man i allmänhet antager. De Geer Minnen 1: 23 (1892). — särsk.
a) med predikativ: uppfatta l. betrakta l. föreställa sig (ngt på ett visst sätt l. ss. ngt, ngn ss. ngn l. ngt).
α) [jfr d. jeg antog det for et varsel, ham for en ærlig mand] med predikativet inledt af för.
α') [jfr t. für wahr annehmen] i uttr. sådana som antaga (ngt) för gifvet, säkert, en gifven sak o. d.: taga. (Att egendomsgemenskap enl. Frostatingslagen) varit tillåten, torde .. kunna antagas för gifvet. Olivecrona Mak. gift. 116 (1859). jfr: Antaga ngt för sannt. Meurman (1846).
β') (numera föga br.) i annan anv. The .. skänneligste Lögner (varda) för .. klare Sanningen .. op- och antagne. N. Av. 31 Juli 1656, nr 1, s. 3; jfr 4. De .. voro redo at antaga honom för Elias. Borg Luth. 1: 94 (1753). Stamorden (äro) .. ofta tviflaktige och ovisse, så att den ene antager det, en annan ett annat för stamord. Hof Skrifs. 59 (1753). Antagom rymden för hvad han (dvs. Kant) påstår den vara. Leopold 4: 70 (c. 1820).
β) med predikativet inledt af (så)som.
α') [jfr t. als ausgemacht annehmen] i uttr. sådana som antaga (ngt) (så)som säkert, gifvet, afgjordt, en afgjord sak o. d. Antaga något .. såsom en obestridlig sanning. SAOB (1870). Genberg 1: 104 (1872). Det kan antagas som gifvet, att Rudbecks resa äfven hade politiskt syfte. Odhner G. III 1: 118 (1885). Att människans vilja är fri, antages såsom alldeles afgjordt i det dagliga lifvet. Carlson o. Steffen Psyk. 53 (1895).
β') i sht filos. i annan anv. Rydelius Förn. 171 (1721, 1737). Lidbeck Anm. 367 (1826). Månge ansågo vattnet för urelementet .. Andra antogo luften såsom sådant. Palmblad Fornk. 1: XXIX (1843). (Plato) antog de enskilda tingen såsom blott väsenlösa skuggbilder af ideerna. Borelius Metaf. 186 (1887).
b) med att-sats. Hafva (grundade) skäl, (all) anledning att antaga, att ... Det ligger nära till hands att antaga, att ... A. Sahlstedt i DA 1768, nr 40, s. 1. Våra förfäder .. antogo, att alla kroppar voro sammansatta af 4 enkla grundämnen eller elementer. Berzelius Kemi 1: 6 (1808). Skäl, på grund af hvilka man måste antaga, att de (tillsammans med den meliska Afrodite påträffade armstyckena) icke ursprungligen tillkomma stoden. Rydberg Rom. d. 203 (1882). Om stigmanshöfdingens religion visste Fabbe ingenting, men antog, att han icke söndagligen besökte kyrkan. Dens. Vap. 310 (1891). Man antar .., att utrikesministern skall bli tvungen att träda tillbaka. PT 1899, nr 205, s. 2. — särsk. (alltid om ett ponerande l. sättande för tillfället):
α) i imper. Antag, att vinkeln ABC icke är rät. Antagom att så förhåller sig. Meurman (1846). Rydberg Varia 49 (1890). Antag .. att en eventuell ny riksdag ej heller antager septennatet, hvad skall man då göra? PT 1898, nr 43, s. 2.
β) [jfr holl. aangenomen (dat), t. angenommen dass] i p. pf. n. i satsförkortningen antaget, att, i bet. närmande sig en konditional konj.: ”posito”, att; i den händelse l. för det fall att; om. Är det troligt, att .. alla vådor äro förekomna endast man stänger demokratien från öfvermakten i representationen? Och äfven antaget, att så vore, är demokratien utestängd från vår nuvarande representation? De Geer Repr.-försl. 14 (1865). Antaget, att det gäller annons om en bortsprungen hund, så ... Cederschiöld o. Olander Uppsatsskr. 1: 96 (1896).
c) med obj. o. inf. l. (i sht) i pass. med inf. Emedan jag .. antagit (sidan) AB (i triangeln ABC) vara lika stor med AC. Witt o. Areskoug Eucl. 18 (1850). Claëson Skr. 1: 5 (1857). Den brottslige får ej på förhand antagas vara sämre, än han verkligen kan bevisas vara. Nyblæus Straffr. 44 (1879; uppl. 1852: præsumeras). Cartesius hade antagit själ och kropp vara till arten skilda substanser. Schéele Själsl. 47 (1894). [jfr d. hvor gammel antager De ham at være] (föga br.) med inf. föregången af att. Melanderhjelm Astr. 1: 49 (1795). På ett fält, der desse granskare gått förut med skäran, kan nu efterskörden ej gerna antagas att blifva stor. Böttiger 5: 84 (1867, 1874).
d) med sakligt obj. utan predikativ l. infinitivbestämning. Experiencen, som eljest är ett förträffeligit klokhets-medel, förleder så mången til at antaga obevisliga satzer. Rydelius Förn. 196 (1721, 1737). Antag en rät linia ad, liklång med AD. Palmqvist Tillämpn. af arithm. 1: 158 (1750). Att nödgas antaga en naturstyrelse, grundad på förnuft och rättvisa, det är att nödgas erkänna en Gud. Leopold 3: 49 (1802, 1816). Öfver allt antager (han) oädla bevekelsegrunder för de ädla handlingarna. Fryxell Arist. 3: 122 (1846). Vi .. kunna (hvarken) bestämdt antaga eller bestämdt förneka tillvaron af utan idéassociation uppträdande erinringar. Schéele Själsl. 237 (1895). Filosofer, som antagit en intuitiv kunskap. Larsson Poes. log. 25 (1899). — med sakligt subj. Den verldsåskådning, som antar en tidlös existens. Wikner Tidsex. 239 (1888). — särsk.
α) log. Antaga eller sätta något såsom blott möjligt. Lindblom Log. 60 (1835). Samma följd måste alltid ega rum, så snart samma grund antages. Därs. 84. Undersatsen (i en hypotetisk slutledning) måste vara ett kategoriskt Omdöme, som bestämdt och ovilkorligt antager grunden .., eller upphäfver följden. Afzelius Log. 43 (1839, 1864). Sjöberg o. Klingberg Log. 33 (1871, 1894).
β) (mindre br.) anslå (se d. o. II 3 b), uppskatta, beräkna, värdera. Man lärer kunna antaga Sveriges inländska fotfolk vid denna tiden (dvs. omkr. 1624) till vid pass fyrtio tusen man. Hallenberg Hist. 5: 119 (1796). (Schweigaard) antager Nordlandenes Amt till 800 .. qv. mil. Palmblad Norge 422 (1846). Antagom det till två mark. Hahnsson (1884).
γ) (†) (upp)fatta l. taga (ett uttryck o. d. i viss mening). Hvad är Bönen, i den vidsträckta mening, hvaruti den efter Christendomens sinne antages? Lehnberg Pred. 1: 174 (c. 1800).
6) upptaga (ngt) till begagnande l. bruk (för att framgent använda det); göra till sin l. sitt.
a) (börja) använda l. begagna l. följa l. tillämpa (system o. d.). En yrsel .., at vilja ändra et gammalt och stadgadt bruk i vissa ords skrifvande, och antaga et nytt. Sahlstedt Veckobl. 11 (1767). Sjöborg Saml. t. Skånes hist. 2: Föret. (1802). Ett lånsystem som hela verlden antagit. Tegnér 6: 111 (1829). Det nu allmännast antagna stafsättet. Schlyter Ordb. XLV (1877). Rein Psyk. II. 1: 128 (1891). — särsk. [jfr t. einen andern glauben annehmen] öfvergå till l. blifva (l. låta göra sig till) anhängare af (religion l. troslära o. d.). Antaga kristendomen. En viss religion, hvilken tilförene almenneligen hafver varit antagen. RA 3: 200 (1593); jfr 4 a. Hallenberg Hist. 1: 112 (1790). Vid år 1000 skall V(ästergötland)s jarl Ragnvald för att vinna en kristen prinsessa hafva .. antagit hennes tro. R. Kjellén i NF 17: 696 (1893).
b) (†) införa l. upptaga l. låna (främmande ord, bokstaf o. d.). En och annar kastar bortt h, och antager k i macht (osv.) .. och skrifwer mackt. Swedberg Schibb. 14 (1716). Vårt språk (har) redan ifrån uråldriga tider .. antaget främmande ord. Ihre Förel. 11 (1745, 1751). De kunna icke finna hvarföre Mattheus skulle förbigå det språk, som de öfrige Nya Testamentsens Scribenter sedermera antogo. Bælter Jesu hist. 1: 8 (1755). Några antagne utländska ord, som emot Svenska språkets art hafva accenten i senare stafvelsen. Botin Sv. spr. 13 (1777). Sådane ord äro främmande, och af något annat tungomål antagne. Ihre Föret. VII (1779).
c) (†) med prep. till: taga (ngt till ngt). Det kan .. icke bero af enskilldt välbehag, hvad ämne man vill antaga till penningar. Boëthius Nat. 76 (1799).
d) [jfr t. sie haben andere götter angenommen] (mindre br.) upptaga l. låna (främmande gudomlighet) o. göra (den) till föremål för tro l. dyrkan. The (dvs. judarna) .. antogo theras (dvs. hedningarnas) Afgudar och willfarelser. Rudbeckius Kon. reg. 124 (1615); jfr under a. Desamma (gudarna) antogo derefter Hellenerne af Pelasgerne. Palmblad Fornk. 1: 38 (1843).
e) [jfr d. han antog kongetitel, t. einen namen, den kaisertitel annehmen] taga sig l. taga (namn l. titel l. värdighet). Bernadotte antog såsom svensk kronprins namnet Karl Johan. L. P. Gothus Mon. pac. 9 (1628). Dalin Hist. 1: 61 (1747). Begåfvad .. med adelig sköld (1719), hade han (dvs. Upmark) antagit namnet Rosenadler. Adlerbeth Åm. i VetA 1800, s. 7. Dyggve .. antog först namn af Konung. Fryxell Ber. 1: 12 (1823). Efter (freden i Nystad) .. antog Peter (den store) titeln kejsare. Pallin Hufvuddr. af allm. hist. 116 (1881, 1893). jfr: (†) Det besvärliga BondeStåndet (se vi) .. nästan aldrig antagas af dem, som äro födde till ett annat. Rosenstein 1: 5 (1780). — i p. pf., om namn som ej är ens rätta, utan tagits för att dölja, hvem man egentligen är: falsk (jfr III 2 c). I måndags häktades .. en ung man, .. hvilken gått under det antagna namnet Brink. SDS 1899, nr 554, s. 3.
f) [jfr t. eine gewohnheit annehmen] tillegna sig l. lägga sig till (en vana o. d.) (jfr III 2 o. 3). Schönberg Bref 3: 183 (1778). För de flesta är det i tilltagande år oändligen svårt .. att antaga en annan öfvertygelse. Rosenstein 1: 65 (1787). Vi antaga omärkligen deras seder och tänkesätt, med hvilka vi ständigt lefva. Tegnér 4: 42 (c. 1830). Antaga nya vanor, seder, bruk. SAOB (1870). — särsk. (föga br.) i uttr. antaga för sed, för vana, taga för sed, göra till en vana, vänja sig (att göra ngt). Många prester hafva antagit för sed att i kyrkan .. uppföra sig på ett sätt, som förefaller grufligt tillgjordt. Lundgren Mål. 3: 22 (1873). — (†) refl. The hade den sedwanan sigh antaget. Stiernhielm Fateb. (1634, under andverdu).
g) [jfr fr. aux usages reçus il faut qu'on s'accommode (Boileau)] (mindre br.) i p. pf. mer l. mindre adjektiviskt: till bruk upptagen, vedertagen, häfdvunnen, allmänt rådande, vanlig, gängse, i bruk (jfr 4). N. Av. 21 Maj 1657, nr 2, s. 4. Vämjelse för lofliga och antagna seder. Höpken 1: 220 (1745). Ett antaget bruk, att för någon likhet skull emellan begreppen, bruka det ena ordet för det andra. Botin Sv. spr. 13 (1777, 1789). Hvilken granlaga författare önskar ej, att veta, hvad uti språket redan är antaget ..? C. G. v. Brinkman i H. Järtas brefv. 1: 17 (1822). Schweitzaren, utan att vara egennyttig, i den antagna meningen af detta ord, var likväl städse .. beräknande. Crusenstolpe Mor. 1: 215 (1840). — jfr: Dialect-ord .. som .. äro allmänt i bruk antagne. A. Sahlstedt i DA 1768, nr 47, s. 1; jfr b.
III. eg.: taga på sig (ngt).
1) [jfr holl. den rouw aannemen] († utom i a o. b) med afs. på kläder o. andra till dräkten l. det yttre skicket hörande föremål: ikläda sig; börja bära, anlägga (jfr II 6); jfr ANAMMA 5 a. At vara under resan så mycket mer obekant, antog Hans May:t en mörck Peruque. Nordberg 2: 468 (1740). Nordenflycht QT 1746—47, s. 94. jfr: Wijd Hofwet hafwer man aflagt den store sorgen och den mindre antagit. OSPT 1686, nr 1, s. 8. — särsk.
a) (numera knappast br.) i bild, med anslutning till 2. De äkta perukstockarne, som när som helst antaga hvilken främmande peruk som helst. Törneros Bref 2: 14 (c. 1822).
b) (mindre br.) hist. i uttr. antaga korset l. korstecknet, taga korset, om korsfarare. Adelen .. antog Korsteknet och förbant sig att tåga till det heliga Landet. Schröderheim Rob. 1: 37 (c. 1794). Sjögren Hist. läseb. 1: 304 (1875, 1882).
2) i bildl. anv., anslutande sig till 1.
a) [jfr t. eine feste gestalt annehmen] taga l. ikläda sig (viss uppenbarelseform, ngns gestalt l. skepnad osv.), uppträda i (ngns skepnad o. d.). Jag gifver Eder den gåfvan, at kunna i 3 vekor antaga alla andra Menniskors .. sinnelag och skapnader. Dalin Arg. 1: 205 (1733, 1754). Kristus Jesus .. utblottade sig sjelf och antog en tjenares skepelse. Filipp. 2: 7 (öfv. 1883; NT 1526: taghandes på sigh en tienares hampn). jfr: Ingen uppkomst kan ske utan genom att lemna en ickeexistens och antaga en existens. Wikner Tidsex. 70 (1888); jfr 3. — särsk.
α) (†) refl. Minerva hade antagit sig en gammal Mans hamn som heet Mentor. Ehrenadler Tel. Ttt 3 a (1723). jfr: Sten Stures lekamen lät han (dvs. Hemming Gad) hemligen föra til Hufvudstaden, och utvalde en af den dödas trognaste tienare .. hvilken äfven var sin förra Herre ganska lik, at emidlertid antaga sig (dvs. föreställa) des person. Celsius G. I 9 (1746, 1792).
β) [jfr d. Christus har antaget den menneskelige natur] relig. taga på sig l. ikläda sig (mandom l. mänsklig natur osv.), om Kristus; jfr ANAMMA 5 b. Guds Son har antagit eller tagit på sig vår människliga natur. Nohrborg 9 (c. 1765). Hagberg Pred. 1: 78 (1814). Den Frälsare, som antog vårt kött och blod. Rudin 1 Evigh. 1: 468 (1868, 1878). (†) Jesus Christus .. hafwer antaghet Menniskian vthan synd. Carl ix Cat. Ee 4 a (1604).
b) [jfr t. eine lachende miene annehmen] med afs. på yttre uttryck för känsla l. sinnesstämning osv.: taga l. sätta på sig (en glad min osv.); taga på sig (en viss uppsyn); anslå (en viss ton); intaga (en viss hållning); ej sällan då fråga är om att vilseleda angående ens verkliga stämning osv. (jfr c). Antaga en glad, sorgsen min. Han sökte antaga en obesvärad uppsyn, en ledig hållning, en hög ton, ett imponerande sätt. Serenius (1734, under compose). Recensenten anser .. hvarken nödigt eller nyttigt att ändra den ton, han mot denne författare antagit. Tegnér 3: 539 (1820). Han .. rynkade pannan och antog en strängt hotande mine. Gumælius Th. Bonde 6 (1828). Pöbeln hade ännu icke antagit någon hotande hållning mot den beväpnade styrkan. Rydberg Ath. 223 (1859, 1866). Hedin Gm Asien 2: 163 (1898). — (föga br.) intaga (en ställning). Den (dvs. regeringen) antager .. en fiendtlig ställning emot folket. Livijn S. skr. 2: 269 (1834). Den olika ställning de särskilda stämmorna kunna i och genom rörelsen antaga mot hvarandra. Fröberg Harm.-lära 69 (1878).
c) [jfr t. mit angenommener kälte] i p. pf. ss. adj. om känsla l. sinnesstämning l. uttr. därför: som ej står i öfverensstämmelse med ngns innersta väsen l. verkliga stämning för tillfället; affekterad, låtsad, spelad; konstlad, onaturlig. Eurén Orth. 1: 6 (1793). Runeberg 4: 163 (1833, 1858). Gustafs .. antagna sorglöshet syntes knapt kunna förborga några djupare planer. Geijer Gust. pap. 1: 202 (1843). ”Du menar, att jag icke bort tänka på någon flicka”, sade Erik med en antagen vårdslös ton. Lönnberg Blad fr. skär. 30 (1876). Det goda, som gömmer sig under det antagna sättet. Wirsén i PT 1896, nr 278 A, s. 3. jfr: (Han visste) at innehålla, utan något antagit tvång, med de saker som något af hans hemlighet uppenbara skulle. Ehrenadler Tel. 666 (1723; fr. sans affection). jfr äfv.: Här behöfdes nu intet mera det antagne skenet af bandlysningen. Celsius G. I 83 (1746, 1792).
3) (mera passivt l. ofrivilligt) få l. erhålla l. bekomma (ett nytt utseende, en viss form l. färg osv.); vanl. med sakligt subj. (jfr II 1). Upproret antog allt större dimensioner l. proportioner. Marmorn antar lif i Nymfer som sig bada. J. G. Oxenstierna 2: 173 (1796, 1806). En sinnesförfattning, .. som .. antager skaplynnet af de ting, hvilkas intryck den erfar. Lehnberg Pred. 2: 160 (c. 1800). Största delen smälta kroppar, som få långsamt afsvalna, antaga derunder kristallform. Berzelius Kemi 1: 312 (1808, 1817). (De afdunstande) ångorna .. antaga en egen skarp lukt. Därs. 2: 398 (1812, 1822). Språket .. uttrycker alltid nationens odlingsgrad och antar derför med hvarje århundrade ett nytt utseende. Tegnér 5: 468 (1825). Steril Tjäderhöna, som till en del antagit tuppens färg. Nilsson Fauna II. 2: 73 (1858). Den döda leran, som under hans (dvs. bildhuggarens) hand antager sköna, harmoniska former. Topelius Fält. 4: 317 (1864). Min fars sjuklighet .. hade antagit karakteren af en ytterst plågsam hypokondri. Svedelius Förfl. lif 113 (1887). Hans .. småsluga ansigte antog ett listigt uttryck. Hedberg Torpa 23 (1888). (†) (Proserpinas) skiönhet .. syntes .. at hafva .. antagit en särdeles grymhet och hårdhet af sin (dvs. hennes) Gemål. Ehrenadler Tel. 740 (1723). jfr: Allsköns Herre-dygd antog där (dvs. hos K. XI) Root och Mognad. Dahlstierna Kungask. C 2 a (1697). — särsk. närmande sig II 1 k.
a) språkv. om ord: få l. erhålla (böjningsändelse o. d.). Neutrala substantiv på -e antaga i pluralis ändelsen -n. Sahlstedt Sv. gr. 16 (1769). Moberg Gram. 164 (1815). Några appellativa subst. antaga ingen slutartikel. Linder Regl. 88 (1886). jfr: Ibland Substantiverna äro ganska många, som sällan eller aldrig antaga pl(uralis). Moberg Gram. 200 (1815).
b) [jfr d. denne stenart antager ingen polering] tekn. (på grund af sin beskaffenhet) medgifva l. tillåta (en viss behandling l. procedur). Guld förenas med jern till en smidig kropp, som antager härdning. Berzelius (1848) enl. Kindblad (1867). De gröfre partierna (af förspinningen) .. antaga (icke) snodden (dvs. låta ej sno sig) så hastigt som de fina. J. O. Andersson i Tekn. tidskr. 1874, s. 27.
4) påtaga sig (börda); åtaga sig (arbete o. d.); taga sig af (ngn l. ngns sak) osv.
a) (†) påtaga sig (börda), gå under (ok), underkasta sig (vedermödor osv.); uppvisadt bl. i oeg. bet. Propheterna klaga at Judarna thetta oket (dvs. tuktans o. agans ok) inthet wille ahntaga. Rothovius 4 Pred. G 8 a (1645). (När) han thes (dvs. sin) Regements börda antager. Block Progn. Tillegn. 10 (1708). De störste i Stambol (äro) alt för ryke och comode (dvs. bekväma) .. att lembna sine Palais och antaga krigs fatiguer (dvs. vedermödor). Lagerberg Dagb. 50 (1711). — refl. Antaga sig en .. svår samvetsbörda. Oelreich 561 (1755).
b) (†) åtaga sig (en uppgift l. att göra ngt); åtaga sig skötandet af l. bestyret med (ngt); ställa (ngt) ss. uppgift för sig; stundom närmande sig II 1 a β. Tegel G. I 1: 210 (1622). Thet ährendet til at vthrätta, antogh han gerna. Lex. Linc. (1640, under executio). (En advokat bör) noga tilse, thet han ej antager andra saker, än them han tror vara rättvisa. Nehrman Pr. civ. 164 (1732, 1751). Sanningen sjelf, hvars hägn Ni antog. J. G. Oxenstierna 1: 213 (1800). [jfr ä. d. kongen aff Behmen tog sig an mit paa veyen at møde] refl. Wari han (dvs. fiskalen) plicktigh, alle the Måhl, ther ingen annan är åklagare vthi, sigh at antaga och til Rätta föra. Sjöl. Skipml. 2 (1667). När .. menniskian .. war förmedels synden bracht vnder diefwulens wold; antog sig Gudz Son, at gå i kamp med .. diefwulen. Swedberg Sabb.-ro 10 (1700, 1710). Bergklint Vitt. 156 (1761). närmande sig II 1 a β o. γ. H(ans) k(ungliga) N(åde) hafver .. sigh then kong(lig)e regeringh här udi Sverigis rike antagit. RA 2: 259 (1568). En afskedad ryttmästare Lagerborg .. (anmodades), att antaga sig befälet öfver allmogen. Malmström Hist. 1: 67 (1855; arkaiserande). jfr: Saken iagh til migh antager. Prytz G. I C 3 a (1622).
c) taga sig an l. af l. åtaga sig l. intressera sig för (ngn l. ngt).
α) taga (ngn) i försvar l. skydd osv., försvara, arbeta för l. hjälpa l. bistå (ngn).
α') med tillagdt refl. pron. Sedan (författaren) .. sin Konungs Saak tappert hafwer förswarat, antager han sigh ock the Dantziker. N. Av. 17 Juli 1656, s. 12. Humbla 13 (1740). Han förmådde dem att antaga sig de öfvergifna gamla. Bremer G. verld. 1: 136 (1860). Så måste man arbeta och antaga sig de svaga. Apg. 20: 35 (öfv. 1883; NT 1526: vpholla the som swaghe äro; Bib. 1541: vptagha).
β') (†) utan refl. pron. Du, som i min barndom bevarat mig .. Du måste mig ock i min Ålderdom antaga. Frese And. dikt. 24 (1724). Humbla 331 (1740).
β) understödja l. befordra l. söka främja (ngs sak o. d.).
α') med tillagdt refl. pron.; numera mindre br. utom i uttr. antaga sig någons sak. Tegel G. I 2: 390 (i G. I:s testamente af 1560). J (skullen) intet så mycket hans sak eder antaga. Österling Ter. 3: 53 (1708). (Generallöjtnanten) anbefalles att på det eftertryckeligaste antaga sig denna angelägenheten. HSH 1: 318 (1743). Han (dvs. Luther) antog sig deras (dvs. bröderna O. o. L. Petris) undervisning med särdeles omsorg. Celsius G. I 199 (1746, 1792). Han antog sig med nit och ifver deras väl, som han hedrade med sitt förtroende. Rosenstein 1: 329 (1803). Den (dvs. adeln) har ej sällan uppträdt till bålverk mot konungamagtens ingrepp, men långt ifrån alltid antagit sig folkets sak. Rydqvist Tid. 1: 103 (1840). Böttiger 4: 292 (1854, 1869). (Thorild) kände sig för stark att icke antaga sig de svagas parti. Dens. 5: 117 (1867, 1874); jfr β'. jfr: (†) (A. Oxenstierna) rådher, att H. K. M:tt sigh thet Tyska krijgedt antaga ville. Oxenst. brefv. 1: 553 (1630).
β') (†) utan refl. pron. Kongen var resolveret att antaga medh alvar de Confœdererades saak. A. Oxenstierna Skr. 1: 558 (1635). Mörk Ad. 2: 179 (1744). Celsius G. I 379 (1746, 1792). — taga (ngns parti l. parti för l. emot ngn). Styrkandes .. Ständerna i Pryssen till att antagha partie medh sigh emot K. M:tt. RARP 6: 331 (1658). I fall någon thera af dhem (dvs. kantonerna i Schweiz) skulle angripas, (ville) dhe alle dhes Partij .. antaga. OSPT 1687, nr 48, s. 7.
γ) [jfr ä. d. jeg tog mig henders sorrig an] (†) refl.: känna l. visa deltagande för o. söka lindra l. afhjälpa (ngns olycka, lidande o. d.). Min Man vet icke, at jag har antagit mig edar olycka. Ågren Gell. 120 (1757). Ödmann M. Park 250 (1800).
IV. (†) intr.: taga vid, vidtaga, börja. (Hon var) för siukdomen någorlunda frij .. alt in til sielfwa dödzsotan antogh. Betulander Christ. vthfärds sermon F 3 a (1650).
Anm. Vid sidan af antaga synes i ä. tid TAGA AN ofta hafva brukats med samma betydelsesfär som förstnämnda ord. I det moderna spr. är TAGA AN det vanliga i bet. I 2. Vidare förekommer taga sig an omväxlande med o. kanske ngt oftare än antaga sig i bet. III 4 c i uttr. som svara mot där upptagna, gångbara förb. I andra fall skiljes partikeln numera sällan, nästan bl. i poetiskt spr., från verbet.
Spoiler title