SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1901  
ARMERING arme4riŋ, äfv. -e3riŋ2 (arme´ring Weste 1: 1952), r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
vbalsbst. till föreg.
1) (numera knappast br.) till ARMERA 1; jfr ARMATUR I 1. Prinsen af Nassau har vid tidningarna om våra armeringar begärt och fått förstärkning. Rosenstein 3: 420 (1790). — jfr NATIONAL-ARMERING.
2) i sht mil. till ARMERA 2 a. Ingen enskilt skal vara tillåtit, at .. bygga .. Fartyg .. inredde til armering. Förordn. 25 Febr. 1808. En plan för fästningens fortifikatoriska armering ..; en plan för fästningens artilleristiska armering. Fältförv. 7: 5 (1892). jfr TORPED-ARMERING. — särsk.
a) till ARMERA 2 a β. En antändningsmekanism, hvars armering sker automatiskt genom centrifugalkraft, så snart torpeden uppnått en viss rotationshastighet. PT 1901, nr 6, s. 3.
b) konkret; särsk. om bestyckning; jfr ARMATUR I 3. Som vattnet var alltför grundt, hade man nödsakats aflasta .. en del af armeringen. Gyllengranat Sv. sjökr. 2: 103 (1840). GHT 1895, nr 224, s. 2.
3) i fysikalisk o. teknisk anv. — särsk.
a) fys. till ARMERA 3 a. — (mindre br.) konkret; jfr ARMATUR II 1. Naturliga magneter .. förses vanligen med s. k. armering. Fock Fys. 526 (1861).
b) tekn. till ARMERA 3 c. — (mindre br.) konkret; jfr ARMATUR II 4. Armeringen vid starkströmkablar (består) vanligen af: asfalt, papper, asfalt, jute, asfalt, två järnband, asfalt, jute och asfalt. P. af Bjerkén i Tekn. tidskr. 1900, A. A. s. 118. — jfr BLY-, JÄRN-ARMERING m. fl.
c) [jfr fr. armures (se under. ARMYR II)] tekn. om ett slags rustning å jacquardväfstol(ar).
Ssgr (till 2): ARMERINGS-CHEF030~2. (mindre br.) Expeditions- eller Fartygs-Chef står under Varfs-Chefens ordres i allt, hvad fartygets utrustning rör ..: är .. särskild Armerings-Chef utsedd, bör han med Varfs-Chefen öfverenskomma om hvad till arbetets bedrifvande behöfves. Regl. f. styr. vid flottans stat. 38 (1836).
-PLAN~2, r. Fältförv. 7: 3 (1892).
Spoiler title
Spoiler content