SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1901  
AROMAT, r.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[af fr. aromate, af lat. aromata, pl. af aroma (se föreg.)]
(†) välluktande krydda, arom. Det Aromaters haf, / Den vällust, hvaruti de veka Folkslag sväfva. Thorild 1: 127 (c. 1785). Haf, Daphne (dvs. lagern), tack, som dig ej nekar / Åt goda ton: / Den, att bli aromat till stekar, / Och Promotion. Tranér Anakr. 219 (1833). Meurman (1846).
Spoiler title