SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1902  
ARREST aräs4t (arre´st Weste), r. l. m. (m. A. Oxenstierna Skr. 2: 6-7 (1607)) ((†) n. P. J. Gothus Hub. 38 (1605)); best. -en (ss. n. -et); pl. (i sht i bet. 5) -er.
Etymologi
[liksom d. arrest af mnt. o. t. arrest, af det till grund för fr. arrêt (se ARRET) liggande ffr. ar(r)est, vbalsbst. till ar(r)ester (se ARRESTERA); jfr eng. o. holl. arrest]
1) [jfr motsv. anv. i d., t., eng. o. ffr.] (numera nästan bl. jur. i fråga om utländska förh.) (exekutivt) beslagtagande af egendom l. kvarhållande af person ss. underpant för betalning af skuld, för att hindra förskingring osv. I äldre författningar heter .. (kvarstad) vanligen arrest ... Detta ord har dock en vidsträcktare betydelse, ty arrest kan antingen vara personell, som svarar mot hvad vi vanligen kalla bysättning, eller reell, som är detsamma som qvarstad. Schrevelius Civ. 2: 325 (1847, 1857). I främmande processlagar förstås med arrest det exekutiva förfarande, hvarigenom, till säkerhet för den, som begärt åtgärden, en person antingen underkastas inskränkningar i sin personliga frihet: personalarrest, eller ock beröfvas den fria dispositionen öfver sin egendom: real-arrest. L. Annerstedt i NF (1876). jfr GENERAL-, PERSONAL-, REAL-, SPECIAL-ARREST. — särsk.
a) beslag l. kvarstad (å egendom); jfr ARRESTERA 2. (Lybecks styresmän under grefvefejden) läto läggia Arrest på alt Swenskt Godz som vthi Staden fans. Girs G. I 139 (c. 1630). Inga hwarken een fremmandes eller inföddes penningar i Wexelbänckerne (skola) .., på ett eller annat sätt, medh arrest belagde blifwa. Stiernman Com. 2: 809 (1656). Aresten uppå pantegossen (dvs. -godsen) är redhan lösgifwen (dvs. upphäfd). Hist. handl. XVIII. 2: 38 (1688). Belägga skepp och gods med arrest. Widegren (1788). Wallmark Resa 96 (1819, 1832; med afs. på tryckt skrift). Snart får man äfven höra, att han (dvs. Terserus) dagligen kräfdes af sina .. (kreditorer) och fick arrest på sin lön. Heikel Filol. 49 (1894; arkaiserande). — särsk.
α) [jfr ä. holl. arrest op iets doen, ä. fr. faire arrêt sur qch] (†) i förb. med göra l. slå. (Han) holler sig fast widh thet förbudh och arest som Her Twre skall honum ther vm (dvs. angående ett i hans förvar lämnadt skrin) giortt haffue. G. I:s reg. 7: 21 (1530). J godemenn (dvs. borgmästare o. råd i Lybeck) haffue gijortt .. Arrest och förholdt (dvs. kvarhållande, kvarstad) på thet godz, szom wij vthj Lubcko liggiandis hade. Därs. 8: 281 (1533). Man slår arrest på godssen om the (dvs. arfvingarna) elliest inthet betala (den dödes skuld). RARP 6: 89 (1657).
β) (†) i uttr. sätta i arrest. Therudinnen (dvs. i brefvet) begäres thet samme Sucker (dvs. socker) måtthe bliffue satt i arrest. HSH 29: 169 (1567). Stiernman Riksd. 1152 (1649).
γ) (†) i konkretare anv. Att .. erffvegodzen .. motte henne för een arrest (dvs. ss. säkerhet) inrymmas. RP 6: 373 (1636).
b) (i fråga om ä. l. utländska förh.) med afs. på skuldsatt person: bysättning; jfr 2, 3. Så at ingen executor sigh må understå at beläggia någon Ridders- och Adelsman medh arrest. Påbud 17 Sept. 1668, s. A 4 a. Kan Debitor ej betala, eller ställa borgen, .. qvarhålles han i arresten. Nehrman Pr. civ. 138 (1732, 1751); jfr 5.
2) (numera knappast br.) arrestering, häktning; jfr ARRESTERA 3. G. O. Stenbock i HSH 31: 337 (1662). (Lubomirski var) mera glad än bedröfvad öfver sina Söners arrest och bortförande til Saxen. Nordberg 1: 577 (1740). Sedan brottet kommit til Domarens ransakning, påstår ock målsäganden stundom Arrest på then han tiltalar. Nehrman Pr. cr. 110 (1759); jfr 3. Generalmajoren baron Pechlin .. blef inmanad i häkte .. Häruppå följde många arrester. Adlerbeth Ant. 1: 273 (c. 1792).
3) [jfr liknande anv. i t., äfvensom fr. arrêts] kvarhållande af person i häkte; fängsligt förvar; inspärrande af person, särsk. för att hindra honom att rymma; förhållande(t) l. tillstånd(et) att vara beröfvad den personliga friheten; numera nästan bl. om tillfälligt inspärrande på grund af befallning från öfverordnad person, särsk. militär (jfr 4). Anbefalla, tillsäga, ålägga (ngn) arrest. Sätta (ngn) i arrest. Sitta, vara i arrest. Undergå, träda i arrest, få sig arrest tillsagd. Låta them (som äro angifna för någon sak) sittia ett halfft eller heelt åhr i fängelset eller i arrest. Rudbeckius Kon. reg. 177 (1615); jfr 5. Gästgifvareordn. 1664, mom. 25. En ogudachtig wåldswerckare .. förgiörs til friheten; tå han belagd blifwer med arest, fängelse, band och hächtelse. Sahlstedt Hofart. 131 (1720). Skolandes ingen .. länge hållas uti arrest, utan straxt ställas under ransakning och dom. RF 1720, § 23. Gå i arrest. Serenius (1741). Handräckning til de personers fängslande, å hvilka .. Konungens Befallningshafvande .. arrest skrifteligen äskar. Krigsart. 1795, 10: 19. Förkunna en (person) arrest. Weste (1807). Klagar lös eller okänd man öfver lös mans öfvervåld och begär arrest. Tj.-regl. 1858, 2: 47. Råka i arrest. Hahnsson (1884). Tillsägelse af arrest är icke någon bestraffningsåtgärd, utan allenast ett förständigande för den, som förgått sig, att i arrest afvakta det straff, som i laga ordning kan varda bestämdt. Tj.-regl. 1889, s. 8. jfr HUS-, KAMMARARREST. — särsk.
a) (numera föga br.) i uttr. taga (ngn) i arrest. Ammiral Penn tillijka medh General Venables ähre .. tagne vthi Arrest och satte i Fengelse. Posttid. 6 o. 7 Oct. 1655. Di vill ta mej i arrest som poströfvare. Cederborgh R. Kand. 46 (1816); jfr Meurman (1846).
b) [jfr eng. under arrest] (numera föga br.) i uttr. under arrest. Intet ondt skulle honom här vederfaras, fast han nu måste hållas under arrest. HSH 2: 277 (1743). Kanslirådet von Engeström .. blef .. under sträng arrest förd till Riddarholmen. Adlerbeth Ant. 1: 276 (c. 1792).
c) i uttr. civil arrest (jfr 5 a slutet). 2 RARP 4: 61 (1726). (Rådsherrarna) lefde någon tid i et slags civil arrest på sina gods. Schönberg Bref 1: 281 (1778). I allmänt tal kallas detta Civil Arrest, då någon holles inne i egne eller andras boningsrum, under bevakning, d. ä. tilsyn af därtil anbefaldte ansvarande personer. Tengvall Tankar 18 (1799). — i jämförelse. (Vi) måste .. lefva likasom i Civil Arest, hålla oss inne i våra kamrar. Hasselquist Resa 590 (1750). — bildl. Stormen höll oss nästan oupphörligt i civil arrest. Törneros Bref 1: 250 (1827). — jfr CIVIL-ARREST.
4) ss. straff ådömdt fängsligt förvar l. inspärrande (numera i sht af kortare varaktighet). — särsk.
a) [jfr motsv. anv. i d., t. o. eng.] (numera föga br.) i allm.: fängelse, fängelsestraff. Torrstadius .. dömdes till arrest vid vatten och bröd, för sin .. uppdiktade beskyllning. Cederborgh OT 3: 19 (1814).
b) [jfr motsv. anv. i t. äfvensom fr. arrêts] mil. frihetsstraff som ådömes krigsman af vederbörande befälhafvare vid förseelser mot disciplinen, af krigsdomstol vid ringare förbrytelser mot strafflagen för krigsmakten o. som numera ej aftjänas i de vanliga fängelserna. Döma (ngn) till arrest. Tjugofyra timmars arrest. G. O. Stenbock i HSH 31: 328 (1662). Blifva .. anmaningar utan verkan, straffas en .. Officer med arrest. Regl. f. kav. I. 1: 6 (1795). Lindrig .., mörk Arrest. .. Arrest på sina rum. Almqvist (1842). Extrajudiciel bestraffning för underofficerare .. är: Första gången: arrest på högst 14 dagar i eget rum. Tj.-regl. 1858, 1: 24. Disciplinstraff är arrest af tre slag, nemligen: 1:o) arrest utan bevakning; 2:o) vaktarrest; och 3:o) sträng arrest. SFS 1881, nr 55, s. 5. Uti sträng arrest bör insättning ske efter solens nedgång. Tj.-regl. 1889, s. 129 [jfr t. strenger arrest]; jfr 5 b. — jfr VAKT-, VATTEN OCH BRÖD-ARREST.
c) jur., sjöt. frihetsstraff som befälhafvare å (krigs- l. kofferdi-)fartyg vid vissa förseelser eger ådöma underlydande. SFS 1864, nr 22, s. 22. I stället för mistning af hyra må (vid vissa förseelser) .. (fartygs-)befälhafvaren ålägga den felaktige arrest, dock ej för längre tid, än fyratioåtta timmar hvarje gång. Därs. 1891, nr 35, s. 34. Wrangel Sv. flottans bok 7 (1898).
d) (i sht ped.) ss. straff för (skol)barn; numera nästan bl. i fråga om räddnings- l. korrektionsanstalt. Om någon vanartig .. skulle finnas ibland disciplarne, må han straffas med arrest. Leinberg Skolv. 2: 86 (1802). Arrest får ej användas på för små barn, och har på de tröga och på dem, som äro vana vid instängning, föga verkan. Dahm Skolm. 146 (1846).
5) lokal hvari arreststraff undergås.
a) (numera föga br.) i allm.: häkte, fängelselokal. Tree dagar för än iagh kom in i arresten. Schück Anteckn. 22 (i handl. fr. 1669). (Ett dårhus) så trångt och illa inrättadt, at man snarare kan anse det för den faseligaste arrest. A. J. Hagström Intr. i VetA 1788, s. 22. Rummet var just icke prydligt, men för att vara på V-köpings Slott, såsom arrest betraktadt, förträffligt. Cederborgh OT 3: 24 (1814). I staden Gäfle funnos (mot slutet af 1700-talet) en civil och tvenne kriminella arrester i nya rådhuset. Wieselgren Sv. fäng. 307 (1895); jfr 3 c. — jfr FÖRVARINGS-, KRONO-, KVINNFOLKS-, KÄLLAR-, POLIS-, SLOTTS-, SOCKEN-, STADS-ARREST.
b) mil. Ljusa arresten öppnas hvarje morgon, då städning sker ..; äfvensom då maten inlemnas .. o. s. v. .. Mörka arresten, samt vatten- och bröd-arresten öppnas endast hvarje middag. Tj.-regl. 1858, 1: 319. C. O. Nordensvan Handb. 1: 303 (1879, 1882). — jfr FÖRVARINGS-, HÖGVAKTS-, MANSKAPS-, OFFICERS-, SJUK-, UNDEROFFICERS-ARREST.
c) (i sht ped.) om skolfängelse; numera bl. i fråga om räddnings- l. korrektionsanstalt. Arresterna på Råby räddningsinstitut.
Ssgr: A: (2) ARREST-BESLUT03~02. (numera knappast br.) Trolle-Wachtmeister 2: 164 (1817).
(4) -BESTRAFFNING~020. Riksd. rev. ber. ang. statsv. 1896, s. 446.
(2) -BREF. (†) arresteringsorder. Serenius (1734, under capiat).
(35) -BYGGNAD~20. G. Thomée enl. Kindblad (1867). särsk. mil. Anbud å uppförande på .. (Kronobergs regementes) mötesplats .. af en arrestbyggnad. Tidn. f. lev. 1892, nr 8, s. 2.
(35) -BYGGNING~20. (mindre br.) Westee (1842). Dalin (1850).
(5) -DÖRR~2. Tj.-regl. 1858, 1: 322.
(5) -FÖNSTER~20. De med mörka galler besatta arrestfönsterna, genom hvilka några bleka bofansigten framtittade. Sätherberg Lefnadsm. 226 (1896).
(5) -GÅRD~2. Arrestgården på slottet. C. F. Dahlgren S. arb. 5: 168 (1833).
(3 5) -HUS~2. [jfr d. arresthus] C. Adlersparre i LBÄ 11—13: 123 (1798). Ahnfelt Stud.-m. 1: 225 (1857). särsk. mil. Lundin N. Sthm 522 (1889).
(5) -HVALF~2. Fångarnes kedjor i arresthvalfven skramlade. Sätherberg Lefnadsm. 227 (1896).
(35) -KAMMARE ~200. (mindre br. utom hist.) Wieselgren Sv. fäng. 135 (cit. fr. 1676). Der .. någon beträdes med Eeder och Swordom uthi deras Arrest-Cammar. Sthms stadsord. 2: 371 (1714). Wieselgren Sv. fäng. 135 (1895).
(35) -LOKAL~02. SFS 1864, nr 8, s. 2. Mentzer Ant. öfv. fäng. 40 (1872). Vid hvarje (polis-)distriktsstation (i Sthm) finnes .. en arrestlokal. Hj. v. Sydow i Stockholm 1: 297 (1897).
(1) -PROCESS~02. jur. Arrest-process .. kallas inom processrätten det summariska förfarande, som eger rum i mål angående personal- eller real-arrest. NF (1876).
-PÅSTÅENDE~0200, n. särsk. (numera knappast br.) till 2: häktningspåstående. Trolle-Wachtmeister 1: 272 (c. 1840).
(35) -RUM~2. Arnell Stadslag 265 (cit. fr. 1725). Män och qvinnor böra sittia särskildt, och ej uti et och samma arrest-rum. Nehrman Pr. cr. 115 (1759). SPF 1829, s. 535. Sätherberg Lefnadsm. 227 (1896). särsk. mil. I garnison (böra) .. finnas minst 2:ne arrestrum ..: ett ljust rum för lindrigare och ett mörkt rum för strängare bestraffning. Tj.-regl. 1858, 1: 319. Tj.-regl. 1889, s. 122.
(2) -SEDEL. (†) jfr -BREF. Serenius (1741).
(3, 4) -STRAFF~2. i sht mil. o. ped. SFS 1860, nr 16, s. 5. Beväringsman, som under öfningarna undergår arreststraff. SFS 1893, nr 41, s. 1.
(3, 4) -TID~2. (arreste- Cederborgh OT 3: 24 (1814), Tj.-regl. 1819, 1: 270) C. Adlersparre i LBÄ 11—13: 123 (1798). Kindblad (1867).
(5) -VAKTMÄSTARE~0200. Lundin G. Sthm 389 (1881).
B (†): ARRESTE-TID, se A.
Spoiler title