SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1902  
ARRIVERA ar1ive4ra, äfv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[jfr t. arrivieren, äfvensom eng. arrive, af fr. arriver, anlända, inträffa, hända, motsv. it. arrivare, mlat. arripare, landa, af lat. ad, till, o. ripa, strand (jfr REVIR); med afs. på bet.-utvecklingen jfr ANLÄNDA]
(numera bl. ngn gg hvard. o. skämts.)
1) anlända, ankomma. RP 1: XI (1625). K. M:tz ankomst och arriverande. RARP 6: 309 (1658). Wismar (fick) mera folk ifrån Stralsund, in emot 3000 man, som lyckeligen arriverade. Nordberg 2: 158 (1740). Dalin (1850). Smedman Kont. 7: 7 (1874).
2) inträffa, hända. Hr Neugebauer sade det honom öfver femtijo gånger arriverat, at han blefvit förbi gången (vid utnämningar). 2 RARP 3: 184 (1723). Sahlstedt (1769). NF (1876).
Spoiler title
Spoiler content