SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1903  
ATMOSFÄR at1mosfä4r, äfv. -må-, l. -svä4r l. 4r (atmosphe´r el(ler) atmosphär Weste, atmåsvä´r Almqvist, attmåssfä´r Dalin), r. (m. Weste, Dalin (1850), Lundell; f. Almqvist); best. -en, (hvard. o. i vers) äfv. -n; pl. -er. Anm. I ä. tid brukades ordet äfv. i den lat. formen atmosphæra, vanl. med lat. böjning. Solen .. skiner in på Atmospheram, eller den tiocka Lufften .. närmast Jorden. Rudbeck Atl. 3: 267 (1698). Af Atmosphæran. Därs. Alle kroppar så mindre, som större hafva sina vtdunstningar ... Hvilka vtdunstningar .. giöra .. en atmosphæram eller dunstring runt om kring them. Vassenius Almanach 1725, s. A 11 a.
Etymologi
[jfr d. atmosfære, holl. atmosfeer, t. atmosphäre, eng. atmosphere, fr. atmosphère, af nylat. atmosphæra (tidigast användt i bet. 1), af gr. ἀτμός, dunst, o. σφαῖρα, klotrund kropp, klot (se SFÄR)]
1) astr. om hölje af gaser som sfäriskt omsluter en himlakropp, urspr. uppfattadt ss. en utdunstning från himlakroppen: dunstkrets. Vassenius Almanach 1725, s. A 14 b. D. Melanderhjelm i VetAH 30: 163 (1769). Månan har .. ingen .. atmosphere. GT 1788, nr 73, s. 3. Mars' atmosfär. S. Arrhenius i Nord. tidskr. 1896, s. 128. Jupiter .. är omgifven af en tät atmosfär, i hvilken ännu finnas moln, bildade af tunga gaser. Dunér Astr. 242 (1899). — jfr JORD-, MÅN-, SOL-ATMOSFÄR.
2) i sht naturv. om jordens lufthölje: luftkrets; urspr. bl. om den närmast jorden befintliga delen af luftkretsen (jfr ex. fr. Rudbeck i anm. ofvan samt ex. fr. Hartman nedan); oftast best.: luftkretsen, lufthafvet, luften. Dædalus 80 (1716). Atmosphærens eller Luftens tyngd. Triewald Förel. 1: 114 (1728, 1735). Atmosphær kalla vi den luftkretsen, som omgifver hela jordklotet; hvilken består af luft, och mångfaldiga andra våta och torra particlar, som stiga up ifrån jorden. Duræus Förel. 82 (1759). Med jordens Atmosfer eller Dunstkrets förstå vi ett lager af gasformiga kroppar, som omgifver ytan af vårt jordklot. Berzelius Kemi 1: 224 (1808, 1817). Atmosferens tyngd eller tryck. Hildebrandsson Buchan 12 (1874; rubrik). Företeelser i atmosferen. Fock o. Dahlander Fys. 659 (1875). Atmosferen innehåller en mängd fasta ämnen i form af damm. Cleve Hand.-lex. 36 (1883). O. Pettersson i Ymer 1900, s. 164. jfr: Många främmande ämnen, hvilka ständigt utveckla sig på jorden .. genom vattnets och jordens utdunstning o. s. v., uppstiga deruti (dvs. i luftkretsen) till en viss höjd, och luftkretsen kallas derföre, så långt dessa främmande ämnen höja sig, Atmospher eller dunstkrets. Hartman Naturk. 73 (1836). jfr JORD-ATMOSFÄR. — särsk.
a) om den del af jordens lufthölje som tillhör en viss trakt o. d., i sht med hänsyn till dess särskilda beskaffenhet (jfr 4). Vestergötland eger sannerligen den tyngsta atmosfär i naturen. C. Livijn (1811) i Bref rör. Nya skolans hist. 362. Dimmor, hvilka liksom rökmoln .. förmörkade hela atmosferen. Castrén Resor 2: 327 (1847). Kaspiska hafvets atmosfär. Hedin Beskick. 91 (1891). Det allmänna tillståndet inom atmosfären på en ort .. kallas dess klimat. Carlson 1 Skolgeogr. 225 (1894, 1901).
b) bildl. (jfr 5). Den politiska atmosferens beskaffenhet. Geijer II. 5: 193 (1838).
3) om utdunstning, värmeutstrålning osv., som (kretsformigt) omgifver en kropp: dunstkrets. J. C. Wilcke i VetANH 2: 156 (1781). (Den nygjutna) canonen .. hängde ännu inom sin lerform, och spridde en rätt afskräckande het atmospher vidt omkring sig. Törneros Bref 1: 347 (1831). jfr: Hvarje atom (af en kropp) .. är omgifven af likasom en atmosfer med eter-atomer. Fock o. Dahlander Fys. 17 (1875). jfr VÄRME-ATMOSFÄR. — särsk.
a) (numera föga br.) fys. i förb. elektrisk atmosfär, magnetisk atmosfär, om rymd l. omkrets inom hvilken en elektrisk l. magnetisk kropp utöfvar vissa verkningar ss. attraktion l. repulsion (urspr. tänkt ss. beroende på utstrålning af det elektriska l. magnetiska ämnet); elektriskt l. magnetiskt fält. J. C. Wilcke i VetAH 38: 133 (1777). Det afstånd hvarpå (elektriska kroppar attrahera o. repellera hvarandra) .. kallas Elektricitetens verkningskrets, Elektrisk atmosfer. Berzelius Kemi 1: 64 (1808, 1817). Konv.-lex. (1845).
b) (i sht skämts.) om utdunstning från människa. (En) yngling nalkas här / så nätt, så cirklad, i en atmosfer / af balsameradt vatten och pomada. A. G. Silfverstolpe Skald. 151 (1801, 1814). Conv.-lex. (1821).
4) om luften inom ngt visst område (jfr 2 a), särsk. ss. föremål för inandning. En atmosfär af tobaksrök och punschångor. Växter .. inneslötos i en artificiel atmosphere med 1—12:dels kol-gaz. Ehrenheim Fys. 332 (1822). Den svala, med vattenångor och blomsterdoft och sjövindar blandade atmospher, hvaruti hon .. kände sig försatt. Palmblad Nov. 1: 12 (1840). Friska personer .. kunna vistas (timtals) uti en atmosfer, hvars kolsyrehalt uppgår till 1 procent, .. utan att deraf må illa. E. Heyman i Bibl. f. helsov. 1: 16 (1881). — jfr RUMS-, STENKOLS-ATMOSFÄR.
5) bildl. om den anda l. stämning o. d. som är rådande i ngn persons omgifning l. ngn sällskapskrets, ngt samfundslager o. d.: luft; jfr MILJÖ. Om jag .. frequenterade Hofvet, el(ler) vore lierad med dem som i den atmosphæren vistas! Porthan Bref t. Calonius 86 (1794). Bremer Nina 168 (1835). Hvarje hem har sin egen atmospher. Knös Ups. 5 (1864). Allt hvad som rörer sig i tiden .. hela dess andeliga och sedliga atmosfer. Wåhlin Skolt. 93 (1878). Atmosferen är, om ock öfverförfinad, icke den renaste. Wirsén i PT 1892, nr 122, s. 3 (i fråga om en skildring ur det diplomatiska lifvet). (Här) är en annan atmosfär (än förr), annat sätt att tala och tänka. Strindberg Tr. o. otr. 4: 78 (1897). — jfr HOF-, KLOSTER-, LIFS-, SKALDE-ATMOSFÄR.
6) i sht fys. o. mek. samt tekn. benämning på enhet för mätning af (gasers o. vätskors) tryck, i sht ångtryck, eg. betecknande luftens medeltryck på hafsytan, motsvarande trycket af en kvicksilfverpelare af 760 mm. höjd l. en vikt af 1,0336 kg. pr kvcm.; i tekniken numera vanl. af bekvämlighetsskäl beräknad till 1 kg. pr kvcm. Åkerman Kem. techn. 1: 65 (1832). Är .. spänstigheten hos en gas t. ex. 10 atmosferer. Fock Fys. 138 (1853, 1859). Det normala trycket vid ett skotts aflossande (med mausergevär) är 3,300 atmosferer. SDS 1900, nr 501, s. 2. När en vätska kokar, är dess ångtryck en atmosfär. Arrhenius Elektrokemi 37 (1900).
Ssgr: A: (2) ATMOSFÄR-LINJE103~20. astr. o. fys. mörk linje i solspektrum beroende på absorption i jordens luftkrets (jfr ABSORBERA 1 slutet). (Fransmannen P. J. C. Janssen) lyckades (1866) .. uppvisa luftens vattenångor såsom orsak till de s. k. atmosfer-linierna i solspektret. NF 7: 1047 (1883).
-TRYCK~2. (atmosfärs- S. Arrhenius i Nord. tidskr. 1896, s. 128) särsk.
1) till 2: lufttrycket i fria luften. Vid atmosfertryckets vexlingar. Fock o. Dahlander Fys. 423 (1875).
2) till 6. Vattengasens tryckning i atmosph(är)tryck. Åkerman Kem. techn. 1: 66 (1832). 24 atmosphertryck. Därs. 65. särsk.: tryck af 1 atmosfärs styrka. Kväfgas .. af atmosfärstryck. Arrhenius Elektrokemi 29 (1900).
B (föga br.): ATMOSFÄRS-TRYCK, se A.
Spoiler title