SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1903  
AUTOKRATISK a͡u1tokra4tisk l. -tå- l. -tω-, äfv. a͡ω1-, äfv. AVTOKRATISK av1- (avvtåkrátissk Dalin), adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr t. autokratisch, eng. autocratic, fr. autocratique; bildadt till AUTOKRAT o. AUTOKRATI efter mönstret af sådana ordgrupper som ARISTOKRAT, ARISTOKRATI, ARISTOKRATISK]
enväldig, envålds-, absolutistisk; suverän. Dessa rättigheter tillkomma Monarchen såväl inom den constitutionella monarchien som inom den avtocratiska. Boström Statsl. 26 (1859). Maktegare, som .. kunnat fullfölja en autokratisk politik. Bolin Eur. 2: 315 (1871). SDS 1901, nr 86, s. 1.
Spoiler title
Spoiler content