AXILLÄR ak1silä4r l. -æ4r, äfv. (mindre br. utom i ssgr) AXILLAR ak1sila4r, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr t. axillar, eng. axillar(y), fr. axillaire; af nylat. axillaris, till axilla (se AXILL)]
1) zool. hörande till armhålan l. vinghålan o. d.; jfr -NERV. jfr G. Dalin (1871).
2) bot. sittande i l. utgående från ett bladveck l. vinkeln mellan en gren o. dess stam; bladvecks-; sidoställd. En axillar knopp. Areschoug Bot. 27 (1863, 1869). Ett axilärt fröfäste. Därs. 141 (1869). Dens. Växt. 79 (1875). (Blomställningen är) sidoställd (axilär) — om den utgår från ett bladfäste. Neuman Lärob. i bot. 14 (1890). Dens. Flora 112 (1901). — jfr EXTRA-AXILLÄR.
Ssgr: (2) AXILLAR-103~, äfv. AXILLÄR-KNOPP103~2. Areschoug Groddknopp. 14 (1857). De nakna knopparne förekomma .. äfven såsom terminal- och axillarknoppar på enåriga örtartade stammar. Dens. Bot. 28 (1863, 1869). —
(1) -NERV~2. den sista (från hufvudet räknadt) af nerverna l. ådrorna i vingarna hos ordningen Diptera, tvåvingar, af insekternas klass. Axillarnerven .. saknas (stundom). Thomson 311 (1862).
