[efter t. beklagenswert; jfr holl. beklagenswaardig; jfr äfv. föreg. (särsk. under 2, 4)]
som är värd l. förtjänar beklagande.
1) till BEKLAGA I 2, 3; i sht om ngt sakligt: egnad att framkalla klagan l. bedröfvelse; sorglig, beklaglig (se d. o. 2), bedröflig. Ibland alla olyckor, som följde Barbarernes öfversvämningar .., var en ibland de mäst beklagansvärda, förstörelsen af Romerska Lag systemet. Schröderheim Rob. 1: 91(c. 1794). Min ställning var högst beklagansvärd. Ödmann M. Park 181(1800); jfr 2. Krigets utgång gjorde .. striden mindre beklagansvärd; ty ingen slagtning blef hållen. Kolmodin Liv. 1: 58(1831). — (föga br.) Den .. beklagansvärt dageligen mera tiltagande lättsinnigheten. K. M:ts prop. vid jub.-festen i Ups. 1793, s. 2.
2) till BEKLAGA I 5, i sht om person: egnad att framkalla medlidande l. deltagande; ömkansvärd. Olyckeliga Mor! beklagansvärda Maka! Kellgren 3: 39(1792). Huru beklagansvärd är han icke, då han slutligen står ensam. Hagberg Pred. 3: 139(1817). Kom ihåg de oräkneliga, som du vid minsta eftersinning måste finna vida beklagansvärdare (än dig själf). Wallin 2 Pred. 2: 86(c. 1830). Snoilsky 4: 83(1887).
3) [sannol. utveckladt ur 2] (föga br.) jämmerlig, eländig, erbarmlig; jfr BEKLAGLIG 5slutet. Deremot är ju biskop R. en alltför beklagansvärd författare. Tegnér 5: 154(1818).
