SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1902  
BEKLACKAD beklak4ad l. 032, p. adj.
Etymologi
[af BE- II 1 d o. KLACK]
(tillfällig bildning) försedd med klack(ar), som har klack(ar). Hälen får hos Lappen tillfälle att sjunka längre ned, än hos beklackade personer. Düben Lappl. 169 (1873).
Spoiler title
Spoiler content