SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1903  
BELAPPAD belap4ad, i Sveal. äfv. 032, p. adj.
Etymologi
[af t. belappet; se BE- o. LAPP, r. l. m.]
(föga br.) försedd med lappar. — jäg. om hund, i förb. väl belappad, som har breda o. långa örlappar; jfr BEHÄNGA 3. Bergström Handb. f. jagtv. 130 (1872).
Spoiler title
Spoiler content