SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1903  
BELLIT bäli4t, r. (m. Lundell); best. -en.
Etymologi
[efter DYNAMIT o. andra sprängämnesnamn på -it af uppfinnaren bildadt af lat. bellum, krig]
tekn. af sv. ingenjören C. Lamm 1886 uppfunnet sprängämne bestående af vid pass 4 delar ammoniaksalpeter o. 1 del binitrobensin, som före blandningen hvar för sig pulveriserats. A. W. Cronquist i Tekn. tidskr. 1886, s. 173. Bellit tillverkas .. vid Rotebro sprängämnesfabrik. AB 1890, nr 49, s. 4. Bellit exploderar icke vid upphettning eller för slag, men väl med tillhjelp af knallqvicksilfver och utvecklar då i hög grad brisanta egenskaper. P. T. Cleve i NF 19 (1895).
Spoiler title