BELLETRISTISK bäl1etris4tisk, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr d. belletristisk, holl. o. t. bellet(t)ristisch, eng. belletristic; se för öfr. BELLETRIST]
skönlitterär. Reichardt Förtrol. bref 1: 121 (1812). Det finnes .. en bellettristisk pöbel. B. E. Malmström 7: 403 (1845). Sitt vigtiga värf började Montesquieu med ett till formen belletristiskt arbete, hvars syfte likväl är så allvarligt som detsamma till sitt förnämsta innehåll är strängt vetenskapligt. Bolin Eur. 2: 132 (1871). Estetiska och belletristiska alster af ”L. D. G:s” penna. Wieselgren Bild. 7 (1886).
