BEMALLA bemal4a, i Sveal. äfv. 032, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[liksom d. bemalle efter t. l. holl. bemallen; se BE- samt MALL o. MALLA]
(föga br.) skeppsb. tillhugga (timmer o. d.) efter mall (l. schablon); afmalla, mallhugga. Deleen (1806, under mould). Dalin (1850).