BEMYNDIGA bemyn4diga, i Sveal. äfv. 0302, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
förläna makt o. myndighet l. rätt (att göra ngt), befullmäktiga (se d. o. 1); auktorisera. Deleen (1806, under authorize). Samlingarne (Sv. diplomatarium m. fl.) äro i det hänseende att anse såsom officiela, att de utgifvas af dertill bemyndigade personer och hafva understöd af stat och regering. H. Reuterdahl i SKN 1842, s. 43. Allt hvad som stärkte konungamakten i Sverige vore han (dvs. den fr. ambassadören) bemyndigad att göra. Geijer Gust. pap. 1: 76 (1843). Då af din kung bemyndigad du träder fram. Runeberg 5: 140 (1863). Efter dertill .. erhållet bemyndigande. De Geer i 3 SAH 1: 124 (1886). Jag bemyndigade honom att .. säga (detta) till hvem som helst. Dens. Minnen 2: 143 (1892). jfr LÅNE-BEMYNDIGANDE. — särsk. om öfversättning o. d.; jfr AUKTORISERA. Eskimålif. Af Fridtjof Nansen. .. Bemyndigad öfversättning af Ernst Lundquist. (1891; boktitel).
