SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1903  
BENYTTJA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ELSE.
Etymologi
[jfr d. benytte, holl. benutten, t. benutzen, benützen; se BE- o. NYTTJA]
(†) begagna, tillgodogöra sig, använda.
a) tr. De håfvor, dem naturen .. slösat på Söderns innevånare, och hvilka de .. föga benyttja till framskridande i mensklig förädling. Atterbom Minnen 460 (1818). Att vist benyttja tiden. C. F. Dahlgren S. arb. 2: 126 (1840). Atterbom Minnest. 1: 311 (1844). Dalin (1850; betecknadt ss. föga br.). Så fördela hjelpgallringen (af skogen) under en viss årsföljd, att en årlig benyttjelse kan inrättas. Segerdahl Hartig 8 (1860). — jfr OBENYTTJAD.
b) i förb. benyttja sig med (ngt). Så att .. (det) icke (må) tillstädias ehnom sigh att benyttia medh thett som alle i Härade äre lijka uthi berettigade. RARP 4: 114 (1647).
Spoiler title
Spoiler content