publicerad: 1903
BEPRYDA bepry4da, i Sveal. äfv. 032 (bepry´da Weste; bepr`yda Almqvist), v. -er, -prydde, -prydt, -prydd; se för öfr. PRYDA. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (se d. o.), -NAD (se d. o.) -NING (se d. o.); -ARE (Lex. Linc. (1640, under exornator), Serenius (1734, under adorn)).
(numera nästan bl. i poetisk l. arkaistisk stil, mindre br.) pryda; i fråga om prydnad i såväl eg. som bildl. bem. — jfr DIAMANT-, FLAGG-, HJÄLM-, KONST-, LOCK-, LÖF-, MUSTASCH-, SKÄGG-, STOD-, TOFS-, VING-BEPRYDD m. fl.
1) (rikligt) förse med prydnad(er), smycka; dekorera; pynta; utrusta l. förse (med ngt som pryder). O. Petri Handb. C 1 b (1529). Himmelen beprydde han mz, Sool, Måna och stiernor. Dens. Men. skap. 5 (c. 1540). (Isebel) ferghadhe .. sitt ansichte, och beprydde sitt hoffuudh. 2 Kon. 9: 30 (Bib. 1541). Beprydh det (dvs. den beskrifna anrättningen) medh steekta Champignoner, Citron-skifwor och lijtet hwijt Peppar. Rålamb 14: 79 (1690). (Anemone) Bepryder första vårdagen med sina tidiga blommor. Aspelin Flora 34 (1749). Den Sånggudinna som jag lyder, / .. Med Gustaf Adolfs namn bepryder / Det verk hon öfverlemnar Er. J. G. Oxenstierna 1: 220 (1783, 1805). Hafsfrun bepryder / Med musslor sitt hår. Thomander Skr. 3: 62 (1826). Bepryda .. (mindre brukl.) Väl, sorgfälligt, öfverallt, mycket pryda. Dalin (1850). (Cederhjelm) bepryddes med S:t Andreas orden. Malmström Hist. 1: 346 (1855). Flickan, för hvilken han beprydt sig. Rydberg Sing. 18 (1865). Salarne i Louvren .. skulle beprydas med fresker. Estlander Konsth. 115 (1867). jfr: Hwadh beprydher tu (Israel) mykit titt wesende, at iagh skal wara tigh nådheligh? Vnder sådana sken bedriffuer tu iw meer och meer ondt. Jer. 2: 33 (Bib. 1541; Luther: was schmückest du viel dein thun); jfr c. — (†) (Hon) hafwer .. sitt .. Enkiostand medh många Dygder beprydat. E. Elai Likpred. öfv. Anna Olofsdotter A 3 a (1652). — särsk.
a) i p. pf. i mer l. mindre adj. anv.
α) (numera knappast br.) utan angifvande af det hvarmed ngn är prydd. Iach Joannes sågh then helgha stadh Hierusalem nyian nedherkommandes vthaff himmelen, tillreedd aff gudhi såsom en brwdh beprydda till hennas man. Upp. 21: 2 (NT 1526). Herren är Konung och herligha beprydd. Psalt. 93: 1 (Bib. 1541). Beprydde och vthstofferade kläder. Lex. Linc. (1640, under cultus). Staden (Syrakusa) nu så ful som fordom stor och beprydd. C. A. Ehrensvärd 5 (1782). Den mest beprydda delen af templet var den trekantiga .. gafveln. Palmblad Fornk. 2: 272 (1844). jfr: Man må foga sig efter den excolerade (dvs. vårdade) skrifvearten, på det man må deraf få en beprydd och väl öfvad tunga til at tala (dvs. förmåga o. öfning att uttrycka sig vårdadt l. prydligt). Salberg Gr. 23 (1696) [jfr lat. sermo ornatus]; jfr d.
β) (†) med prep. i: prydligt klädd i. Then så beprydd är j sijn klädher. Jes. 63: 1 (Bib. 1541). Den unga Olympie, beprydd i bröllopsskrud. Kellgren 3: 18 (1798).
γ) med prep. med; ofta närmande sig 2. O. Petri Men. skap. 8 (c. 1540). Itt gyllene kärille med allahanda ädhla stenar beprydt. Syr. 50: 10 (Bib. 1541). Hennas hiarta är friskt, .. / med dygder väll beprydatt. Visb. 1: 290 (c. 1620). Bruden är och beprydd med Crono och dyraste pärlor. Stiernhielm Bröll. 486 (c. 1650). En .. med åtskilliga ordnar beprydd herre. Palmblad Nov. 1: 152 (1840). Om inre människan han ser / beprydd med tro och kärlek ren, / det skattar Herren vida mer / än purpur, guld och ädelsten. B. Ehrenborg i Läseb. f. folksk. 19 (1892). — (†) Medh lärdom wäl beprydd. Lex. Linc. (1640, under ornatus). Denne war beprydder med stoora gåfwor, och mechtige Gudz Helige Anda. Reenhielm Tryggv. 46 (1691). Herrar, beprydde med Rikets högsta värdighet. Rosenstein 3: 163 (1792).
b) (†) gifva glans åt, hedra l. utmärka (med ngt). Hans kongel:e Maj:t (är) till sinnes grefveståndet inrätta och thet med särskilt förmån för the andra stånd i riket bepryda. RA 2: 8 (1561). jfr: Academien i Upsala .. blef år 1600 lika som å nyo uprättad, samt med lärde Män bepryd. Spegel Kyrkohist. 2: 156 (1707). — närmande sig 2. Cröningzhögtijden beprydde medh theras (dvs. sin) närwarelse hans (dvs. E. XIV:s) Bröder. Girs E. XIV 9 (c. 1630). C. Stiernhielm i 2 Saml. 22: 107 (1674).
c) [jfr ä. t. schmücken i motsv. anv. samt t. beschönigen] (†) framställa i en gynnsam dager, vara partisk för. Tu skalt icke beprydha then fattigha j hans saak. 2 Mos. 23: 3 (Bib. 1541; Luther: schmücken).
d) [efter lat. ornare i motsv. anv.] (†) med afs. på framställning i tal l. skrift: utsmycka. Forgätt ey the oord tu skal beprydha thin scriffuilse mz. O. Petri Sänd. B 6 a (1528). Bepryda och utsmycka ett tal; ornare et illuminare orationem. Berglund Ench. 94 (1763).
2) vara till l. utgöra en prydnad för, smycka, kläda. (De första människornas) nakenheet, och blotta hwdh mz theres meenlöso, beprydde them mera, än alla werldennes härliga klädher noghon tijdh göra kunna. O. Petri Men. skap. 15 (c. 1540). Ingen dygd är som .. them (dvs. kristliga konungar o. furstar) så mycket bepryder, som nåde och mildheet. Rudbeckius Kon. reg. 163 (1615). Skogslundarna, som .. bepryda slätten. Nordberg 1: 693 (1740). Sippor beprydde hvar hatt. C. F. Dahlgren S. arb. 3: 111 (1819). Ännet / af en glimmande tiar bepryddes. G. L. Silfverstolpe 1: 76 (1841, 1851). Åkrar, af gulnande kornax beprydda. Ingelman 139 (1843). — särsk. (†) om person: vara till heder för, sprida glans öfver; hedra (jfr 1 b slutet). At iagh min Slächt beprydha må, / Föllier iagh giärna edhert rådh. Messenius Blanck. 6 (1614). H. K. Högheet .. hafwer bewijsat honom then nådh, at sända en aff sina förnämbsta Cammarherrar, thenna begraffnings act i sitt ställe at bepryda. Prytz Likpred. öfv. Marg. Jonsdotter D 2 b (1652).
Ssg: BEPRYD-TROSSNING. (†) inre tak prydt gm uppdelning i särskilda fält. Laquearium beprydtråtzning eller bielkalagh. Var. rer. 24 (1538; sannol. felaktigt, möjl. för bepryd(d) tråtzning).
Spoiler title
Spoiler content