SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1906  
BESTÄNDELIG, adj. -are. adv. = (RA 1: 376 (1544)), -A (G. I:s reg. 14: 185 (1542: -e), Schenberg 726 (1739; under obstinate)), -EN (G. I:s reg. 14: 207 (1542), Swedberg Schibb. e 3 a (1716)).
Etymologi
[liksom ä. d. bestendelig efter mnt. bestentlich, till bestant (se BESTÅND); jfr ä. holl. bestendelijk, t. beständlich samt BESTÅNDELIG o. BESTÄNDIG]
(†)
a) = BESTÄNDIG 1 b. Att tu sådant kant oss bestendelige tilkenne giffue. G. I:s reg. 14: 185 (1542). Wederbörligen, bestendeligen och lyckeligen lära och öfwa wårt mål (dvs. språk). Swedberg Schibb. e 3 a (1716).
b) = BESTÄNDIG 1 c. Schenberg 726 (1739; under obstinate).
2) = BESTÄNDIG 2, särsk. 2 a. Att det (dvs. det verk som arfföreningens införande utgjorde) .. beständelig må och skall förmerat blifva. RA 1: 376 (1544). Tegel G. I 2: 209 (1622; se anm. nedan).
3) = BESTÅNDELIG 3. Thet bestendeligeste handel wj noghen tidt besinna eller foretagha kwnne. G. I:s reg. 7: 484 (1530). Rådslåendis medt hwar annen, huru man på thet bestendeligiste motte taga thetta tug före. Därs. 14: 200 (1542).
Anm. 1:o Ordet har i bet. 1 o. 2 med säkerhet uppvisats bl. ss. adv., ej ss. adj., ett förh. som dock torde vara tillfälligt; jfr att det parallella BESTÅNDELIG i dessa bet. anträffats ss. adj. 2:o En efterbildning af ä. t. beständiglich föreligger i formen bestendiglige i följ. språkprof, där ordet kan uppfattas vare sig som adj. pl. med bet.: bestående (se BESTÅ I 5 a γ) l. kanske snarast ss. adv. med bet.: beständigt (se BESTÄNDIG 2). Them uti fridh och rolighet beständiglige behålla. RA 1: 374 (1544; i en från t. öfversatt handl.). Upå thet .. riket och vi alle svenske inbyggere uthi sådane frid och rolighet igenom Gudz tilhielp bestendiglige blifve och beholles .. måge. Därs. 382 (1544); jfr Tegel G. I 2: 209 (1622: bestendelige) [jfr mnt. uppe dat der gemeynen stad ding unde gelove bestentlik blyve].
Spoiler title
Spoiler content