SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1907  
BETEL be4tel (bétl Dalin), sbst.3, r. l. m. (f. Heinrich (1814)), sällan n. (Wachtmeister Indien 1: 25 (1894)).
Ordformer
(betel Linder Suurbr. krafft 36 (1712, 1718) osv. bettel Linné Ungd. 2: 276 (1734: bettelblad), Hoffberg Växtr. 1: 122 (1792), Synnerberg 14 (1815: bettelblad). bettele Spegel Öp. par. 28 (1705). bettela Därs. 10. betle Orrelius Köpm.-lex. (1797). betra Spegel Öp. par. 28 (1705))
Etymologi
[jfr d. betel, holl. betel, ä. holl. äfv. betele, betre, t. betel, eng. betel, ä. eng. äfv. bettel, bet(t)ele, betle, betre, sannol. af port. betel, betele, ä. port. äfv. betle, betre, vitele, af malajalam veṭṭila (jfr tamil veṭṭilei, äfvensom sanskr. vīṭi, betel)]
1) om betelväxten o. dess blad o. frukt.
a) [jfr motsv. anv. i eng.] benämning på den i sht i Ostindien o. på kringliggande öar både i vildt o. odladt tillstånd förekommande, till naturliga familjen Piperaceæ hörande växten Piper Betle Lin.; betelväxt, -buske; betelpeppar. (I stället) För Tall och Aal och Graan, såg man (i paradiset) Durios grönskas, / Bambus och Bettela, och alt thet som kan önskas. Spegel Öp. par. 1 (1705); jfr 2. Synnerberg (1815). Betel eller Betelpeppar, Piper Betel, en i Ostindien ymnigt odlad planta, med långa rankor, som dels ligga långs efter jorden, dels klänga sig fast och växa långs väggar, murar, pålar m. m. Nisbeth Handelslex. (1867). Cronqvist (1879).
b) [jfr motsv. anv. i d., holl., t. o. eng.] blad (sällan frukt) af den under a omnämnda växten, hvilka i sht i Ostindien o. på kringliggande öar i förening med (stycken af) arekanöt o. kalk m. m. tuggas ss. njutningsmedel; äfv. om den, af dessa ämnen bestående, till tuggning använda massan. Tugga betel. The Portugisers qwinnor, / Så wänja sigh ther widh (näml. att tugga betel), at knapt man någon finner, / Som eij haar munnen full af samma Bettele. Spegel Öp. par. 28 (1705). Betel, Betle, Vattnpeppar .. kallas så väl frukten (et slags Långpeppar) som bladen af Asiatiska växten Piper Betle, den Österlänningarne tillika med Pinang eller Areka-Kärnor, nästan beständigt hafva i munnen och tugga. Orrelius Köpm.-lex. (1797). Betel .. De bittra och rödsaftiga bladen af betelbusken. Dalin (1850). Det vederstyggliga bruket att tugga betel, hvarigenom tänderna blifva svartbruna och läpparna få ett utseende, såsom voro de nedblodade, bidrager ingalunda till att försköna deras (dvs. guamkvinnornas) förut föga inbjudande munnar. Skogman Eug. 2: 63 (1855). Betel .. beredes af bladen utaf Piper Betle L. och af frukterna utaf Areca Catechu L. Fries Ordb. (c. 1870). Nå ja, att tugga betel är ju egentligen icke någon last, .. men det är förfärligt oskönt. PT 1904, nr 220, s. 3. Anm. Uppgiften hos Linder Suurbr. krafft 36 (1712, 1718) o. hos J. Wallenberg 282 (1771; se under BETEL-ROT) att det är betelroten som tuggas (under namn af betel) torde vara oriktig.
2) [jfr motsv. anv. i eng. Att ordet (af européerna) oeg. användes äfv. om arekapalmen o. dess frukt beror därpå, att arekanöten är en nödvändig beståndsdel i den till tuggning tillagade beteln] arekapalm; i sht i ssgr (jfr BETEL-NÖT, -PALM, -TRÄD). Omkring byarne (på ön Hainan) växa pisang, apelcin, betel, och cocos trän. Ekeberg Ostind. r. 85 (1773; möjl. ssg).
Ssgr: (1 a) BETEL-BLAD30~2. jfr -LÖF. (Att tugga kåda) tycks vara föga delicatare än Persernas foeda sævacea eller samlade spott efter de tuggade bettel bladen. Linné Ungd. 2: 276 (1734). Betelblader, Siri kallade (Piper betle), införas .. (i Indien) till salu. Thunberg Resa 2: 296 (1789). Malajerna på öarne och en del folk i södra Asien tugga arecanöten med betelblad, på samma sätt som europeerna tugga tobak. Dahm Geogr. 94 (1865, 1882). Wachtmeister Indien 1: 25 (1894).
(1 b) -BOD~2. bod i hvilken betel försäljes. W. F. Palmblad i Svea 2: 162 (1819).
(1) -BUSKE~20. Dalin (1850). Schulthess (1885).
(1 b) -BUSS~2. I min mun en betelbuss hon stack. J. Wallenberg 284 (1771). Torssell Meyen 3: 66 (1842). Wachtmeister Indien 1: 55 (1894).
(1 b) -DOSA~20. dosa till förvaring af betel; jfr -PUNG. Swahn Bock 57 (1884).
(1 b) -FÖRSÄLJERSKA~0200. Wachtmeister Indien 1: 38 (1894).
(1 a) -LÖF~2. jfr -BLAD. Wachtmeister Indien 1: 38 (1894).
(2) -NÖT~2. arekanöt. Torssell Meyen 3: 66 (1842). Areca- eller Betel-nötter. SFS 1847, nr 43, s. 43. 2 NF 1: 1398 (1904).
(2) -PALM~2. arekapalm. Torssell Meyen 3: 66 (1842). Areca catechu L., areka-palm, äfven kallad kateku- l. betelpalm. 2 NF 1: 1398 (1904).
(1) -PEPPAR~20. = BETEL, sbst.3 1 a. Thunberg Resa 4: 273 (1793). Torssell Meyen 3: 68 (1842). Fries Växtr. 207 (1884). (Arekanötterna) sönderskäras omogna i mindre stycken; dessa (eller stundom hela det mogna fröet) invecklas i friska blad af betelpepparn (Piper Betle), hvilkas ena sida blifvit bestruken med bränd (kaustik) och något fuktad kalk, och tuggas sålunda. 2 NF 1: 1399 (1904).
(1) -PEPPAR-BLAD—10~2. = -BLAD. Torssell Meyen 3: 67 (1842).
(1 b) -PUNG~2. jfr -DOSA. Wachtmeister Indien 1: 38 (1894).
(1 a) -ROT~2. Tänderna (äro) sirapsröda af betelrötter, som de (dvs. kvinnorna på Java) tugga beständigt. J. Wallenberg 282 (1771); jfr anm. under BETEL, sbst.3 1 b.
(2) -TRÄD. (†) arekapalm. Producterne (i Australien) bestå i brödfrukt-, betel- och pisang-trän. Regnér Första begr. 1: 212 (1813).
(1 b) -TUGGANDE~200, sbst. (Många javanesiskor hafva) de allra präktigaste röda tänder .. af betel-tuggandet. Blomberg Van Lennep Klaasje Zevenster 3: 152 (1868).
(1 b) -TUGGANDE~200, p. adj. Den, som sett en svensk bonde kasta en half dosa snus i sitt öppna gap, han kan förstå, huru beteltuggande tagaler skola se ut i munnen. Melander Jorden rundt 129 (1884, 1887).
(1 b) -TUGGNING~20. Torssell Meyen 3: 68 (1842). Såväl Pegu- som Gambirkateku hafva sedan uråldriga tider i Asien begagnats vid beteltuggning. Rosendahl Farm. 141 (1897).
(1) -VÄXT~2. Nyman Bot. 182 (1864).
Spoiler title